Recension
- Man vs Machine (CD) Xzibit
- 2002
- Epic/Sony
Toto?
När Loud Records 1997 gav ut samlingen Bring Da Ruckus – A Loud Story, var Xzibits Paparazzi det starkast lysande ögonblicket. Och det i konkurrens med Wu-Tang Clan, Mobb Deep, The Alkaholiks och Sadat X. Med sin fräsande attack på falska rappare, sitt sväng och sina massiva stråkar sopade den banan med övriga spår på samlingen.
Paparazzi är fortfarande den bästa låt Xzibit spelat in.
Förra året fick Xzibit sitt stora genombrott när X pumpades på MTV. Och varför ändra en vinnande formel? Förstasingeln Multiply, med världens meste sidekick Nate Dogg, är X en gång till. Med ny text.
Överlag är saker och ting sig rätt lika. Xzibit mullrar på med sin undergångsröst och Dr Dre exekutivproducerar. Redan där dyker varningssignalerna upp. När någon står som ”executive producer” är det ett rätt säkert tecken på att det jobbet egentligen gjorts av någon annan. Funktionen med exekutiva producenter verkar mest att vara att lura ovetande konsumenter att köpa ett album. ”Kolla, Dre proddar, det måste vara bra”.
Och visst är det så även denna gång. Dre själv har bara producerat två låtar: Losin’ Your Mind, med gästspel av Snoop Dogg, och den politiskt korrekta Choke Me, Spank Me (Pull My Hair). Och Dres produktioner låter som de gjort sedan 2001. Tungt, lågsamt malande rytmer. Men eftersom Dre ändå alltid lyckas få låtarna att svänga så in i bomben trots upprepningsprincipen som tar kål på de flesta andra (säg hej till The Neptunes) så gillar vi det. Fast den här gången känns det som om Dre kombinerat ”rutin” och ”vänsterhanden” i produktionsarbetet. Sanslöst oinspirerat för att komma från doktorn.
Istället är det ett annat gäng namn som satt sin prägel på musiken. Rockwilder, Rick Rock, Bink! och Ty Fyffe är några. Men eftersom alla verkar ha Dr Dre som sin ledstjärna blir Man vs Machine i princip en skiva full av Dre-produktioner. Tråkiga Dre-produktioner. Till och med ett 2Pac-inspirerat spår som mammadedikationen Missin’ U faller helt platt till marken.
Den Dre-wannabe som lyckas bäst är Eminem i My Name. Det finns några spår som bryter av från Dre-spåret och som faktiskt därför blir de mest intressanta. Erick Sermons Right On, Jellyrolls Heart of Man (som snott från Totos Africa) och J-Beats Enemies. Men i det sistnämnda fallet beror det mest på att beatet är plockat från Naughty By Natures Hip Hop Hooray och refrängen från KRS-ONE:s Outta Here.
Och Xzibit själv då? Jorå, han gör det han ska, utan att det blir varken särdeles fantastiskt eller särdeles dåligt.
Men jag kan inte låta bli att känna att något är fel när det bästa spåret på Man vs Machine är byggt kring en Toto-låt.
Publicerad: 2002-10-06 00:00 / Uppdaterad: 2007-10-14 21:42
12 kommentarer
rätt ointressant rappare…
#
”The Foundation” proddad av Muggs är bättre, iaf om man snackar xzibitlåtar i stil med ”paparazzi”. Annars är 40 dayz 40 nightz ett schysst album med ett flertal höjdare. Sen gick allt åt helvete…
X? Bitch, please…
#
ointressant.
kommer det nån recension av loop troops nya?
#
simon b: ”The Foundation” är heller inte dålig, även om ”Paparazzi” är vassare. Första skivan har ju det som helt saknas på ”Man vs Machine”: ett bett samt intressanta och varierade produktioner. Personligen tycker jag att debuten ”At the Speed of Life” är bäst.
Benjamin Orff: Inte omöjligt.
#
Looptroop nya knäcker fett. Recensera genast!
#
Kolla in Dälek istället! Deras nya skiva ”From Filthy Tongue of Gods and Griots” är hur bra som helst. Finns en kort ljudsnutt på <http://www.ipecac.com/discography.php>
#
vad menar ni med ”säg hej till neptunes”??
#
nils: Att The Neptunes dragit upprepandets konst till sin spets. De har använt exakt samma ljudbild på i princip alla sina produktioner och jag tröttnade på soundet för rätt länge sedan.
Det är speciellt tråkigt när man märker att de faktiskt kan annat när de gör saker själv. N*E*R*D-projektet var otroligt mycket mer intressant än de flesta kommersiella produktioner de krängt ur sig. Skillnaden mellan Neptunes och kompisen Timbaland är enorm på det området. Och även om Dre egentligen använt samma knep som The Neptunes de senaste åren, lyckas han i alla fall få till ett sväng som förlåter det. Precis som DJ Premier.
#
Tyckte också att Neptunes upprepat ihjäl sig ända tills ”Work it out” och ”Hot in Herre” kom i våras. Mer gammal funk och mer live-inspirerad ljudbild. Hälften av låtarna på Clipse-skivan är också nydanande och bra och innebär en ny riktning som jag ser det.
Dessutom tycker jag att Justins låt bara växer och växer ju mer man hör den. Speciellt med videon till där det känns som Michael Jackson återuppstått. Fast vit då, precis som MJ ville…
”C'mon Chad blow your horn now”
Neptunes har mer att ge, believe me.
#
”Funktionen med exekutiva producenter verkar mest att vara att lura ovetande konsumenter att köpa ett album. ”Kolla, Dre proddar, det måste vara bra”.”
Stammer absolut! Hur manga plattor ex-proddade inte Suge Knight i finkan?
Och Master P maste ha varit 3 snubbar for o prodda alla N Limit-projekt…
#
heart of men med toto samplingen är grymm antingen är vissa döva eller stel opererade
#
xzibit bästa rapparen. tycker inte full circle va så dålig. låten family values äger som bara fan
#
Kommentera eller pinga (trackback).