Nate Dogg blev bara 41 år gammal. De senaste åren har han drabbats av strokes, men om ett nytt slaganfall är orsaken till hans död är ännu okänt för allmänheten. Legenden med den magiska rösten förgyllde hiphop i nästan två decennier. R.I.P. Nate Dogg.[...]

2009 fyller hiphopen 30 skivår. Ola och Pontus firar detta i och med att lista 30 låtar av DJ Premier och RZA, två av världens mest legendariska hiphopproducenter. Deras direkta ansvar för delar av hiphopens utveckling är enorm. Min del i firandet handlar dock om en snubbe som tycks vara mest irriterande, men som faktiskt […][...]

Vill man hitta en enkel skillnad mellan hiphop och rock och pop skulle man kunna nöja sig med att konstatera att rock och pop får folk att börja med knark, medan hiphop får folk att sluta. Undrar om Socialstyrelsen är informerad. Visst. Hiphopare är ju, som vi alla vet, sanna renlevnadsmänniskor allihopa som aldrig skulle […][...]

Det hade egentligen räckt med det där fantastiska Dre-pianot i inledande ”Westside Story” för att jag skulle bli nöjd. När kyrkklockan ringer i bakgrunden strax innan 50 Cent börjar sluddra refrängen vet jag att jag snart kommer att springa runt och skrika g-g-g-g-g-unit! Likt en av Pavlovs hundar svarar min nacke på ännu ett benhårt […][...]

Jag vet inte hur mycket Timbaland har påverkats av att hänga med Bubba. Det kan lika gärna vara en slump, men sedan sydstatsrapparen klev ombord på Timbas Beat Club Records har en ny sida av Timbalands musik växt fram på riktigt. Den med ena foten djupt nere i söderns själ. Även om Ugly var en […][...]

Om jag skulle plocka ut de tio senaste årens viktigaste producent skulle det bli Tim ”Timbaland” Mosley. Utan någon större konkurrens. För få har haft lika stor inverkan på soulen, funken och hiphopen. Ända sedan Ginuwines Pony har han vänt upp och ner på hela genrer och fullständigt kört över allt vi trodde vi visste […][...]

Att Snoop hade något riktigt stort på gång till sin första skiva i full frihet anade jag redan när jag hörde ”Tha Last Meal”, sista släppet på No Limit. Men aldrig någonsin hade jag vågat hoppas på det här. Snacket inför skivan har mest handlat om hur Snoop Dogg slutat att både röka på och […][...]

När Loud Records 1997 gav ut samlingen Bring Da Ruckus – A Loud Story, var Xzibits Paparazzi det starkast lysande ögonblicket. Och det i konkurrens med Wu-Tang Clan, Mobb Deep, The Alkaholiks och Sadat X. Med sin fräsande attack på falska rappare, sitt sväng och sina massiva stråkar sopade den banan med övriga spår på […][...]

Inom soulen och hiphopen finns gott om sidekicks. Några av dem blir en kvalitetsstämpel för de artister som lånar dem. Public Enemys Flavor Flav, Nate Dogg, Eye n’I, Lil’ Mo för att nämna några av dem. Dynamit med nästan vem de än paras ihop med. Men när de ska göra något under eget namn vill […][...]

I know y’all been waiting for a long time, börjar den gode Jadakiss. Och visst har det hänt en del sedan världen hörde talas om honom. Det har blivit två skivor med The Lox, två med Ruff Ryders-kollektivet och en lång rad gästinhopp. På den egna debuten får Jadakiss milt sagt schysst hjälp. Bland producenterna […][...]