När en stor kvällstidning nyligen recenserade ”Do You Know Squarepusher” bestod recensionen nästan uteslutande av meningar av typen ”Ptrktktptrikitititpoiiiinnnng”, en låttitel och inte så värst mycket mer. Oavsett vad man nu kan tycka om det onomatopoetiska greppet och vad det egentligen säger om skivan kan man inte komma ifrån att det faktiskt är en rätt målande bild av hur ”Do You Know Squarepusher” stundtals kan uppfattas.

Inte minst i låt-kvartetten ”Kill Robok”, ”Anstromm-Feck 4″, ”Conc 2 Symmetriac” och ”Mutilation Colony” där Tom Jenkinson brutit ner alla ljud, oljud och beats i sina minsta beståndsdelar, malt ner dem i sin elektroniska ljudkvarn och sedan klippt, klistrat och byggt upp dem till en vansinnig digital ljudmardröm.

I ”Mutilation Colony” så abstrakt och atonal att Karlheinz Stockhausen själv skulle jubla och man knappt vill kalla det musik i traditionell mening. I drill'n'bass-monstret ”Anstromm-Feck 4″ presenterad med sådan frenesi och brutal aggressivitet att hjärnan hotar att koka sönder i en total synapskollaps.

Men hur ansträngande den låtsviten än kan vara att lyssna på känner man sig plågsamt uppfriskad efteråt. Lite på samma sätt som ett januaridopp på kallbadhuset i Malmö.

Först chockas kroppen intill uthärdlighetens gräns för att, när man inte tror att man klarar mer, avsluta, kliva upp och känna systemet kickstarta igen. Musik som kan ha den effekten får man leta efter.

Fast sedan finns det ju lite annat på ”Do You Know Squarepusher” också. Skruvad two-step i drum'n'bass-förklädnad i den suveräna titellåten, The Streets förpassad till en mörk underjord i ”F-Train” och som avslutning en lågmäld men ändå förvånansvärt originaltrogen cover på ”Love Will Tear Us Apart”.

Allt på knappa 35 minuter.

Tycker man att det känns lite snålt finns det tröst att hämta i att det följer med en andra, betydligt längre CD med titeln ”Alive in Japan”. Inspelad i juli förra året och med material huvudsakligen hämtat från ”Go Plastic” och ”Do You Know Squarepusher” mosar Jenkinson sönder den japanska publiken till uppmuntrande tillrop som ”Come on! Make some fuckin' noise!”

Trots att ljudet är bedrövligt, frågan är om skivan hade gått att släppa som något annat än en bonus, visar den ändå att en livespelning med Squarepusher är något extra. Allt är ännu ett snäpp våldsammare, snabbare och intensivare.

Så för att svara på frågan i studioskivans titel. Nja, man kanske inte direkt lär känna Squarepusher men som en introduktion till hans högst personliga ljudvärld är ”Do You Know Squarepusher” och ”Alive in Japan” ingen dålig början.