Recension
- Original Pirate Material (CD) The Streets
- 2002
- Pure Music/Warner
2Step i gatunivå
Lyssna
Externa länkar
- the-streets.co.uk
- Det vanliga, med "Lock, Stock & Two Smoking Barrels"-känsla, faktiskt.
Etiketter
Efter att i åratal blivit matad med amerikanska filmer och serier kändes Lock, Stock & Two Smoking Barrels mest bara som en parodi på många olika sätt. Även om filmen inte var på blodigt allvar känns det inte alls lika hårt med smågangsters i en liten Londonförort jämfört med mörka bakgator i New Jersey eller LA.
En anledning till det är att det är mycket svårare att vara världens hårdaste jävel med en brittisk accent. Precis därför har jag lite svårt att ta brittiska rappare på allvar. Hur hård kan man egentligen låta när man använder ord som ”oi”, ”mate”, ”birds”, ”shag” och ”geezer”?
Om engelsmän har svårt att få till hiphop och soul har de varit desto bättre på att förvalta arvet efter disco, techno och house. Merparten av alla nya dansgenrer de senaste åren har haft de brittiska öarna som avsändare. UK Garage är den senaste.
Bakom namnet The Streets döljer sig Mike Skinner, som, med sedvanlig brittisk hype, kallas the future of garage. Nåväl. Garage stämmer i alla fall, eftersom merparten av materialet på Original Pirate Material studsar på i 2Step-takt.
Musiken har en rå känsla, rätt ofta känns det som om jag sitter och lyssnar på en oredigerad demo. Det här är säkert medvetet och stör mig inte speciellt mycket, även om jag ibland reagerar på att rösten låter som om den blivit påslängd efteråt, utan att mixas in med resten av musiken.
Det här är med andra ord inte välputsad 2Step, som hos Craig David eller Artful Dodger. Det är musik som har mer med den underjordiska drum'n'bass-scenen att göra.
Musik som vill bo i Bronx eller Watts.
Tyvärr hörs det. The Streets tar i så att de håller på att gå av för att vara hårdare än hårdast och det slutar mest med att det blir lätt parodiskt på samma sätt som Lock, Stock & Two Smoking Barrels. Speciellt med den brittiska rappen. Det smattrar på utan att riktigt svänga.
Men det finns fyra skäl till att jag inte kan såga Original Street Material jäms med fotknölarna: Has It Come To This?, It's Too Late, Weak Becomes Heroes och Stay Positive. Då koncentrerar sig den gode Mike på att göra bra musik. Och han kan, om han bara vill.
Has It Come To This? är poppig, svängig och lättfotad 2Step i Artful Dodger-skolan, medan It's Too Late är mer eftertänksam och vemodig 2Step. Weak Becomes Heroes är däremot ett vackert deep house-landskap som får mig att tänka på Larry Heard och Marshall Jefferson. Avslutande Stay Positive är faktiskt något så oväntat som ett rent hiphopspår. Ännu mer oväntat är att det faktiskt är ett riktigt bra sådant. Lite åt Roots Manuva-hållet.
I de lägena är The Streets riktigt roligt att lyssna på och framför allt de dansanta spåren nämnda ovan får solen att skina lite varmare. Då känns det som om Mike Skinner mycket väl skulle kunna vara garagens framtid.
Men just nu är Original Pirate Material en ganska tråkig bekantskap med några smått fantastiska höjdpunkter.
Publicerad: 2002-03-28 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-01 16:25
32 kommentarer
Redan i första raden inser jag att jag inte kommer hålla med här alls. Lock, Stock and Two Smoking Barrels är fanimej en briljant film, oavsett om du har några hangups på att hårda män måste bryta på amerikanska eller inte. Och – efter att ha lyssnat på Streetsplattan måste jag säga än mer att jag inte håller med dig. Den är grymt bra, genomgående.
#
”Lock, Stock” är en fantastisk film. ”Original Pirate Material” är inte en fantastisk skiva.
#
Lock, Stock är ruskigt överskattad, liksom Guy Ritchie överhuvudtaget. Hade han gjort samma filmer för tio år sedan hade varit en annan sak, nu blir det bara löjligt…
#
fast jag fattar inte hur man kan tycka att amerikanska är tuffare än bred cockney, det finns inte i min värld.
#
håller med petrus till 100%.
#
Andres Lokko gav denna skiva ofattbara fem getingar. Hur kan han? 2 stepen känns i dagsläget så otidsenlig och trist. Den var kanske lite kul för nåt år sedan, men nu 2002, bläh.
Andres faller alltid för de största hyparna tydligen. Förra året var det The Strokes, också nu detta pekoral.
Och hur kul känns det egentligen att lyssna på The Strokes i dag. Just det, dötrist.
#
Jag tycker nog att grabbarna i lock, stock är jävligt mycket mer trovärdiga än i någon hollywood produktion och skulle verkligen inte kalla den en parodi på något sätt, fast det kanske e jag som inte har distans o_O
#
skivan är ju för fan skitbra.
#
Till Pelle > Jo, the Strokes skivan håller än idag. Jag fattar inte varför alla så fort de hör ordet ”hype” blir rädda för att lyssna på det och framför allt för att tycka det är bra. En ”hypad” skiva kan faktiskt vara helt ok ändå, därav ”hypningen”. The Strokes är ett utmärkt exempel på en skiva som var och ÄR lika bra som det skrevs i recentioner.
#
”bro'”? ”geezer”? ”bitch”? ”bird”? ”bronx”? ”birmingham”? skitsamma, ganska irrelevant. varför jämföra med USA?
#
Jag måste säga att denna skivan är en av de bästa jag hört på hela året. Skulle fått minst 8, sen föstår jag inte hur du kan klanka ner på dialekten? Den är ju underbar och du kan ju inte säga att man är mesig bara för att man inte säger Bitch och fuck hela tiden…
#
Ibland förundras man hur något så dåligt kan hypas till att ”bli bra”…ibland inte…men nu är jag ärligt förundrad för The Streets är bara hemskt dåliga. Å det beror inte på nån Cockney-dialekt!
#
hur kan man tycka ett smycke som denna skiva är vara dålig
den är ju fullkomligt lysande!
#
En av årets bästa skivor så här långt. Kommer på årslistan, det är jag övertygad om.
#
En gång för alla: det är inte brittiskan som gjort att betyget blev som det blev. Även om jag tycker det låter konstigt, på samma sätt som hiphop med brittisk rap. Betyget baserar sig däremot på att ”Original Pirate Material” är långt ifrån så bra som den kunde vara. Den gode Mike visar att han kan om han bara vill. Därför är det trist att han alldeles för ofta kör fast i monotont malande drum'n'bass på skivan.
#
eh, det är ju brittiskan som gör det bra. jag har iofs bara hört let's push things forward.
#
en underbar skiva! och vadå ”lokko faller ofta för hypade band”. Det är ju han som startar hypen. Både åt The Strokes och nu The Streets.
#
helt ärligt, jag står inte ut med hans pratande! ja, det är ju det han gör -pratar- och nej, vänta nu. jag är inte en gammal tant som kallar rap för prat.men det här är fanimej bara jobbigt dravel…sååå tråkigt!
#
när man anser att en låt som Geezers need exitement är värd att såga så faller mitt förtroende totalt.
den låten e fan helt jävla lysande…
#
tyngden i plattan ar att den ar sa forankrad i brittisk club kultur och killen har ett skarpt oga och skitrolig samhallskritik – att jamfora den med amerikanska motsvarigheter kandes inte vidare genomtankt .. men sa var den ju recenserad utanfor sin kulturella kontext ocksa, sa jag borde inte klaga. Ha litet kul istallet, ga hutta litet snoboll pa http://www.chunkideas.com/snowball
#
engelsmän låter bra mycket läskigare än amerikanare…
#
Hvor kommer al den snak om cockney fra? Manden er fra Birmingham og lyder mildt sagt også som om han gør det.
#
Hear hear, Kalle! Strokes håller fortfarande. Hype är inte farligt, bara jobbigt. Iallafall så har jag nyss varit inne och givit min röst på Årsbästa2002-listan. The Streets hamnade på första plats. Inga tveksamheter alls. Jag har lyssnat på den duktigt mycket och har (faktiskt!) fortfarande inte tröttnat. Focken' brilliant!
#
den här skivan är ju hur bra som helst! och jag håller inte med om att Mike Skinner skulle försöka vara så hård som möjligt…hur macho är det att spela TV-spel hela natten?
#
Get lap sap with the boys
#
de flesta spåren på skivan e fantastiska! blir grymt att se på Roskilde!
#
Vilken värdelös recensent.
Skivan är helt underbar, något annat kan inte sägas.
Man må klaga på dialekten, vilken jag för övrigt tycker är underbar, men man kan inte säga att han gör allt för att låta tuff. För det gör han inte. Musiken är ärlig och rak, och Mike Skinner försöker inte vara något som han inte är, till skillnad från en massa amerikanskt hiphopcrap.
The Streets rockar phet!
#
Kan väll inte klaga på betyget egentligen. Jag tycker att det är en bra skiva, andra inte. Det är inte mer än så. Men recensionen var nog det mest skrattretande jag läst på länge! Har själv skrivit mycket i olika tidningar m.m. så jag vet hur jobbigt det är att bli sågad, men ärligt talat? Du borde veta bättre än att klanka ner på hans dialekt det första du gör. Att du sedan säger att han inte alls kan låta häftig eftersom han säger geezer istället för bro är ju inget annat än skrattretande.
Håll dig till Fresh Prince In Bel Air om du vill höra häftiga ord på amerikanska…
#
Jag kan hålla med dej på de flesta punkter som du nämner, men då får det att låta så nedlåtende.. det är ju det som är så jäkla bra med the streets!!!
#
Hur man kan tycka att brittiska gangsters inte är lika hårda som amerikanska är för mig ofattbart. Hela engelska kulturen dryper ju av huliganer, slagsmål och en jäkla massa svärande.
#
En klassiker!
#
Visst att den här artikeln publicerades för ett bra tag sedan, och nu kanske det har sjunkit in i ditt huvud, om du nu skulle höra den igen. Original Pirate Material är en av de bästa skivor jag vet och att haka upp sig på att han inte låter ”rå” som t.ex. Onyx eller DMX är för att det inte är hans grej, som en tidigare kommentar skrev, han är rak och ärlig och det är vad som gör allt så fantastiskt. Lyssna på texten, de beskriver en ung mans i en storstadsmiljö till punkt och pricka! Mike Skinner är en legend!
P.S. Mike Skinner har gjort så mycket för brittisk musik och framförallt lett vägen för många ”up and coming” i grimescenen! D.S.
#
Kommentera eller pinga (trackback).