Jag började lyssna på The Streets mest för att orientera mig. Resultatet var att jag irriterade mig. Men det satte också en krok i kinden. Och kroken har gjort att jag återvänt. Aldrig för länge, men alltid tillbaka. Det var för mycket ord runt The Streets. Om vad han var (framtiden), vad skivorna var (genialiska) […][...]

Okej, egentligen finns det inte så mycket mer att säga. Burial har gjort ett av årets bästa album. Det verkar vara den allmänna meningen. Intressant nog har Burial i och med det också förmodligen gjort årets crossover-skiva i musiköverintresserade kretsar. När det handlar om dansmusikskivor som lyckas korsa de ibland vattentäta genreskotten kan Burial visserligen […][...]

Sedan Sommar bytte kanal och fick sändningstiden slashad med en timme har jag inte lyssnat lika ofta på det som förr. Men fortfarande händer det att jag faktiskt kommer ihåg att byta kanal och lyssna på vad någon har att säga i en timmes tid. De gånger jag faktiskt kommer ihåg att lyssna brukar det […][...]

Efter att i åratal blivit matad med amerikanska filmer och serier kändes Lock, Stock & Two Smoking Barrels mest bara som en parodi på många olika sätt. Även om filmen inte var på blodigt allvar känns det inte alls lika hårt med smågangsters i en liten Londonförort jämfört med mörka bakgator i New Jersey eller […][...]