Jag har alltid reagerat på att Levellers ofta får oförtjänt mycket skit från diverse håll. Och ofta inte för sin musiks skull utan snarare är det guilt by association. Antingen är det för studentikost, för mycket falafelvänster över dem eller så är det hockeyspelarmusik. Och enda stället de inte fått någon skit är faktiskt, nu […][...]

Redan under promotionsvängen för Death Magnetic pratades det om att Metallica skulle komma till Sverige nästa år och nu är datumen spikade. Den 7 och 8 mars står bandet på Globens scen i Stockholm. Biljetterna släpps på måndag den 20 oktober.[...]

Det är lite svårt att veta vart jag ska rikta min uppmärksamhet när jag tar mig an Rocker No. 1. För det finns en hel del gott att njuta av. Låt det vara Harmonica Sams munspel, eller varför inte hans röst. Låt det vara Tobias Einestads mjuka ståbas. Eller låt det vara Johan Svenssons trumspel, […][...]

Aftonbladet rapporterar att Slayer kommer att framföra hela Reign in Blood-plattan på scen när man besöker Sverige i november. Precis som man gjorde på DVD:n Still Reigning alltså. Det låter banne mig helt strålande och kan bli ett starkt skäl, tillsammans med Mastodons medverkan, för mig att masa mig iväg och beskåda Unholy Alliance-paketet. Å […][...]

Frågan är om det finns något band som är mer intressant i Sverige just nu än vad Burst är. Spontant har jag svårt att tänka mig det faktiskt. De progressiva tendenserna som har smugit sig in i Kristinehamncombons hardcorebottnade musik på de senast alstren har tagits ytterligare ett steg på Lazarus Bird och det är […][...]

Jag är väldigt tudelad när det kommer till Amon Amarth. Det är en ganska medryckande, melodiös metal stockholmarna håller på med och den skördar onekligen stora framgångar – framför allt utomlands. Deras trallvänliga, mellantempodöds är synnerligen effektiv. Samtidigt känns hela vikinga-/asa-imagen förbannat problematisk. Den är oftast, åtminstone i mina öron, endimensionell och slår an strängar […][...]

Jag har aldrig hört Ohio. Hela singer/songwriter-genren är på det stora hela ingenting som tilltalar mig bortsett från enstaka låtar. Däremot hade jag förmånen att få se Damien Jurado live en gång och han gav onekligen ett ytterst sympatiskt intryck, där han framförde sina stillsamma låtar i snaggad frisyr iförd en Misfits-tischa. Dessutom fastnade jag […][...]

Det hade varit väldigt enkelt att falla in i klagokörerna över att Sonic Syndicate är plast, att de är en castad produkt inom den melodiska metallen, att de låter som en light version av In Flames, att de använder sig av keyboards, att de har smörig sång och så vidare. Men det överlåter jag åt […][...]

Är det här det sista vi ser av The Hellacopters i studioväg? Förmodligen. Sveriges bästa rockband har beslutat för att kasta in handduken medan de fortfarande känner att de har något att ge. Sista turnesvängen börjar nu och med största sannolikhet blir Darling, Darling-singeln (släppt både som CD-singel och sjutumsvinyl, så klart) det sista släppet […][...]

Med tolv minuter kvar av Drifting on Waves händer något. När Kongh har drivit låten så nära gränsen till leda som det bara går, slås det an en annan ton och ett annat tempo. Eller tempo och tempo, de smått klaustrofobiska pauserna försvinner. Från att ha hängett sig åt nattsvart, påträngande standard-doom övergår man i […][...]