Jag har aldrig hört Ohio.

Hela singer/songwriter-genren är på det stora hela ingenting som tilltalar mig bortsett från enstaka låtar.

Däremot hade jag förmånen att få se Damien Jurado live en gång och han gav onekligen ett ytterst sympatiskt intryck, där han framförde sina stillsamma låtar i snaggad frisyr iförd en Misfits-tischa. Dessutom fastnade jag för Abilene, en vacker liten bit som har följt med mig sedan dess.

Men någon större lust att utforska resten av mannens katalog har aldrig riktigt infunnit sig. Några rader i pressreleasen om att han rört sig mot ett rockigare sound fick mig ändå att vilja låna Caught in the Trees ett öra och det ångrar jag verkligen inte.

För här ger den försiktige, försynte Damien Jurado plats för en större, kraftfullare Jurado. Kalla det rockigare om du vill, även om det aldrig blir särskilt rockigt i ordets rätta bemärkelse.

Särskilt bra blir det när han låter den elektriska gitarren gnälla som kuliss på Go First och Best Dress, två formidabla låtar. Eller är det så enkelt att materialet lyfter när han väljer att plocka in trummor. Det ger en ram inom vilken låten kan verka och för ett kontrollfreak som jag fungerar det ypperligt.

På flera låtar sjunger dessutom Jenna Conrad bakgrundsstämman (nej, Rosie Thomas dyker inte upp) och det är också en förträfflig kuliss.

Men i centrum står hela tiden Damien Jurado och hans röst. Ibland sprucken, ibland vän, ibland melankoliskt distanserad. Fullt naturligt.