Luomo. Det är det första jag tänkte när Johan Skugges andra fullängdare började ljuda i lägenheten. Och det andra. Och det tredje. Jag vet inte vad Johan tycker om den jämförelsen (förmodligen samma sak som de flesta andra artister tycker om att bli jämförda med andra artister: Hallå? Jag! Här! Jag, inte någon annan, OK?), […][...]

Hade Scoob Rock varit amerikan hade han förmodligen toppat några listor just nu. Eller, rätt många. Till skillnad från förra albumets experimenterande tillsammans med folk runt Carl-Michael Herlöfsson (en skiva som jag såhär i efterhand var lite snål mot) har Scoob den här gången gått tillbaka till hiphop av lite mer traditionellt snitt. Och rätt […][...]

Jesus was a cock sucking jew from Galilee Jesus was just like me! A homosexual nymphomaniac walking the streets of Galilee Och så finns det de som påstår att provokationen är död. Drew Daniel, mannen bakom The Soft Pink Truth, är till vardags ena halvan i alternativknasiga Matmos. Ibland, när pressen att vara alternativknasig blir […][...]

Det funkade ju med Abba, verkar människorna bakom det här projektet ha resonerat. I vilket fall skriver ananova.com att såväl Morrissey som Johnny Marr gett sitt godkännande till att en musikal baserad på The Smiths karriär. Musikalen kommer att skrivas av Andrew Wale och Perrin Manzer Allen, männen bakom ”Anonymous Society”, baserad på Jacques Brels […][...]

Den var lite oväntad. Introt till Efterklangs ”Prey and Predator” är en uppknastrad kopia av t.A.T.u:s Trevor Horn-producerade mästerverk ”All the Things She Said”. Medvetet eller en slump? Förmodligen det senare, men å andra sidan finns det betydligt sämre inspirationskällor än just ”All the Things She Said”. Om människorna bakom Efterklang (eller deras fans) håller […][...]

Åtta år efter sin död fortsätter 2Pac ge ut album i hög takt. I december är det dags för ännu ett och den här gången har Eminem kallats in för att producera. Under förra året producerade Eminem ”Runnin' (Dying to Live)” (det postuma mötet mellan 2Pac och Notorious B.I.G.), men nu är det alltså dags […][...]

Imani och Romye har hunnit bli trettio och skaffa barn. Vad gör man när man hunnit bli trettio och skaffa barn? Man börjar knarka förstås. Okej, att medlemmarna i The Pharcyde gillar att röka på är väl inget nytt. Säg hej till ”Pack the Pipe” och ”Quinton's on the Way”. Men den här gången har […][...]

Den här recensionen är ett undantag. Den här skivan förtjänar nämligen [OH NO] inte alls att bli recenserad. Den här skivan är av en typ som jag sannolikt bara kommer att recensera väldigt sparsamt framöver. Men vi återkommer till det. Att Oh No, eller Michael Jackson (nej, inte han), skulle ta steget fram till micken […][...]

När LL Cool J 1995 fick frågan varför han valt supermjukisarna Boyz II Men att gästa på singeln ”Hey Lover” (det här var innan LL helt funnit sig till rätta i r'n'b-hiphopens fålla) svarade han ungefär att det berodde på att de var världens bäst säljande r'n'b-stjärnor. Makin' money, honey. Befriande ärligt på något sätt. […][...]

Att Patrik Hamberg och jag sammanställde vår Nordik Beat-special i ungefär samma veva som Stonebridge släppte sitt debutalbum kändes nästan som mer än en slump. Stonebridge var ju förstås i skarven mellan åttio- och nittiotal ett av de viktigaste namnen i skapandet den dansundergenre som kom att få just namnet Nordik Beat. Svensk dansmusik. På […][...]