Fingrarna dansar fram över tangenterna, ibland fjäderlätt som en mild bris, sveper matt förbi ditt öra och försvinner vidare i sommarnatten. Ibland stenhårt och massivt som ljudet av ett stålverk, mullret och dånet av gigantiska metallarmar som kraftfullt roterar i konstant takt. Det finns ingen gräns för hur många variationer man kan uttyda om man […][...]

1969 stod Johnny Cash framför ett hav av interner, dömda för mord och andra grova brott. Förståeligt frustrerade av att vara frihetsberövade vrålar de med sina hesa stämmor när Johnny Cash sjunger ”San Quentin, I hate every inch of you”. Med den inlevelsen låter det som att Cash suttit där de sitter, i åratal och […][...]

Jag må vara ondsint men jag får genast onda aningar när skivor marknadsförs som kulturella möten, ”afrikanska rötter möter amerikansk hiphop”. Att sammanföra saker kan ha extremt varierande utgång. Jag kritiserar inte alls kollaborationer i allmänhet, det kan vara fantastiskt och världen skulle vara mycket tråkigare om det inte fanns möten. Det finns dock risk […][...]

Enligt ordboken är The Rapture: ”1. The state of mind resulting from feelings of high emotion; joyous ecstacy. 2. The act of transporting a person from one sphere of existence to another. esp. from earth to heaven.” 1. Augusti 2003, Edinburgh. Mycket trött, trasig och allmänt matt efter en månads intensiv festival hämtas de sista […][...]

Det finns allsköns kungligheter i musiken. Stora och små. Elvis och King Creosote. Han har ingen krona men väl en sunkig ylletröja. Hans kungarike heter Fife och hans slott Fence. King Creosote har spelat in över 20 skivor på en liten portastudio på en heltäckningsmatta. ”Musakal Boatrides” ar det första som släpps på ett större […][...]

45/17 Dra en vända med borsten över den gräddvita ytan. Play. Lyssna. Vänd sida. Lyssna. Vänd sida. Lyssna. Så fort nålen går ner, play igen. Lyssna. Play igen. Känner mig som Hans Castorp, huvudpersonen i Thomas Manns ”Bergtagen”. Han befinner sig på ett sanatorium och har i flera år totalt gått upp i sin sjukdom […][...]

Musik värderas i pengar, musik kan vara fin och den kan vara ful. Vem som sätter reglerna varierar. Musik har alltid ett ekonomiskt värde, det går inte att komma ifrån. Så länge musik har funnits har den spelats ute på gator (eller fält eller savanner eller i grottor). Många musiker har börjat spela på gatorna […][...]

Det är sent 80-tal och på ett dagis i Hammarkullen, Göteborg, sitter sexårige Jens Lekman och klipper silkespapper i olika former, vissa som löv och vissa som insekter. Sedan klistrar han dem mycket varsamt på ett tjockt papper som han ritat en skogsbakgrund på. Senare kommer han att träffa drottningen. Långt senare kommer han bli […][...]

Från: Marie 04-04-06 15:00 Tidigt i vintras började notiser dyka upp om en inomhusfestival i Göteborg. Som konsertstad har Göteborg länge legat i underläge, internationella artister brukar av någon anledning alltid tvärgira vid västkusten. Turnéer går bara till Stockholm eller Malmö. Men med ett gäng eldsjälar med bra musiksmak och ombyggnaden av Storan till en […][...]

För några veckor sedan satt Mattias Alkberg en tidig morgon i ett ekande tomt globen. Det var dagen innan schlagerfinalen och P3 hade gjort det geniala draget att ta in schlagerglättighetens absoluta motsats i själva händelsens högborg. Alkberg sa förstås saker som att det svenska folket måste vara dumma i huvudet som lyssnar och engagerar […][...]