”Honest Mistake” börjar bli jävligt tjatig vid det här laget. Det är en klassisk singel, ett lagom långt popsnöre som kan få vem som helst att lalla med i refrängen, funkar på alla dansgolv och i alla radioapparater. Men det lyser dagslända om den, lång väg. The Bravery bildades för mindre än två år sedan […][...]

Skivan har bara fyra spår men pågår i evigheter, spåren är lååånga. Och ibland långsamma. De två männen bakom Jane berättar hur de träffades genom en genmensam kärlek till dansmusik, ”…I mean stomps and shouts and claps and stuff like that”. Det går att ana kanske väldigt långt bort i horisonten men Jane's musik liknar […][...]

Jag förstod inte vad meningen var med den här skivan. Samlingen är onekligen intressant, den börjar väldigt lugnt och förföriskt, som en godnattsaga. För att sedan ta upp i takt och bli rockig och efter det flippa ur och sen avsluta allt med ett spoken word med irriterande bakgrund. I förvirringen framstod sedan ett faktum, […][...]

My Enemy spelade in sin första EP i en bastu utan syre. Jag vet inte om syrebristen har sin påverkan på musiken men oavsett är det här ett intressant släpp av ett nytt Göteborgsband. Som många andra små hårdarbetande band kommer de från Norrland och har flyttat till storstaden där deras musik hämtar inspiration från […][...]

Helvetet är nära när den största musikaliska händelsen i landet är en gala fylld av paljetter och oexisterande tyg, blir inte ens de mest övertygade innerligt trötta när det numera pågår i flera oändliga etapper? Juckteknik har högre kriteriumsvärde än sångkvalitet när kommersialiteten får bestämma. Den brittiska omgången avgjordes för inte så länge sedan. Det […][...]

Innan Athlete går in i studion för att spela in uppföljaren sätter de sig ner tillsammans och brainstormar. Deras förra skiva ”Vehicles And Animals” var en väldig succé och från att ha varit vanliga ölkillar är de plötsligt popstjärnor och förutom en oändlig turné blir de nominerade till Mercurypriset (som togs hem av Dizzee Rascal). […][...]

Häromveckan avgjordes en oerhört viktig tävling, många har länge undrat, legat vakna om nätterna och rivit sitt hår tidigt vid soluppgången över denna komplicerade och avgörande fråga: Vilket är egentligen det bästa skotska bandet genom tiderna? Tävlingen utlystes av tidningen The List och en bok med 50 kandidater presenterades. Det är snarare ett problem att […][...]

Pojke är sedan länge beroende av sinnesdövande medel. Han ifrågsätter det inte, eftersom det får honom att stänga ute alla känslor och slippa vardagliga plågor. Samtidigt kan han inte känna någon lycka och lämnas känslodöd i en grå dimma. Klipp. Pojke sitter på en läkarmottagning när han blir påhoppad av en hund som glatt börjar […][...]

Den 27:e oktober i år stod Ballboy i John Peels studio på BBC Radio 1. De har spelat in Peel Sessions förut, som så många andra band upptäcktes de tidigt av Peel och mottog ovärdelig hjälp på traven. Den här gången var det annorlunda, John Peels nersuttna stol bakom mixerbordet var ekande tom. En legend […][...]

The Thrills är paradoxala. Bleka nordeuropeer har åkt til Kalifornien förut, men att dessa irländares enorma fascination för denna nordamerikanska stat skulle kanaliseras till en produkt av så pass god kvalitet som ”So Much For The City” var något oväntat. The Thrills kunde lika gärna vara Brian Wilsons europeiska barnbarn. De tog romantiseringen av den […][...]