dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Bravery: The Bravery
The Bravery (CD) The Bravery
2005
Island
5/10

Put the art in retarded

Lyssna

Sök efter skivan

”Honest Mistake” börjar bli jävligt tjatig vid det här laget. Det är en klassisk singel, ett lagom långt popsnöre som kan få vem som helst att lalla med i refrängen, funkar på alla dansgolv och i alla radioapparater. Men det lyser dagslända om den, lång väg. The Bravery bildades för mindre än två år sedan av två vänner från universitetet, Sam Endicott, som är huvudmannen bakom The Bravery, kom till New York i slutet av 90-talet och började spela i ett antal hopplösa småband.

2003 slöt han och keyboardisten John Conway ihop för att tillverka sånger. Tre andra snubbar kom till och ganska genast började bandet få uppmärksamhet. Det ryktas att de blev signade redan innan deras första showcase-spelning ens var slut. Så här kan det ha sett ut i Endicotts dagbok:

Kära dagbok.
Jag börjar bli jävligt trött på att spela i band som aldrig kommer någonvart, hur ska man kunna tjäna pengar i den här branschen? Jävla The Strokes som släpper en skiva och blir miljonärer.

Kära dagbok.
Jag har startat ett nytt band, jag lånade en ”Best of the 80's” på biblioteket och blev inspirerad. Vårt motto är ”så mycket kajal som möjligt”. Och alla verkar gilla idén, vi har en spelning på CBGB nästa vecka. Fucking ace!

Kära dagbok.
Vi har skivkontrakt! Det här är så grymt. Jag har redan bestämt min image, jag ska skriva saker på mina knogar med spritpenna för att verka svår. Åker på turné snart, måste köpa mer kajal för NME-plåtningen. Måste komma ihåg att ringa min gamla skola och förbjuda dem att lämna ut uppgifter om mig. Har sagt i alla intervjuer att jag är 25. Bäst att gömma alla Clashplattor också.

”The Bravery” är på ett sätt en klockren popplatta med lite övrigt att önska, men efter ett par genomlyssningar börjar produktionen höras mer än musiken. Cred åt Endicott för att han har producerat själv, men trots att det är rock det handlar om låter det mer som att produkten är viktigare än röjet. Det är inte nödvändigtvis korrekt, men det är så stöpt i en nutidsform att det kommer ha mycket svårt att hålla. Det är schysst nu, men hur länge?

Vi kommer få höra ”The Bravery” ett tag till, men om de vill ha en fortlöpande musikalisk karriär får de försöka göra underverk. Trots alla smädelser kan jag inte motstå ”Public Service Announcement”. Det låter som att de skulle ha kunnat snott den ur The Strokes hemliga låda med come back-låtar, men den är ganska oemotståndlig med sin lekande gitarrslinga och lismande synthar.

Marie Lindström

Publicerad: 2005-05-04 00:00 / Uppdaterad: 2005-05-04 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3223

17 kommentarer

jag.. kan inte.. tro det är sant

Medlem 2005-05-04 00:25
 

Lägg ägg och bananer. Albumet är i alla fall 7/10, det vet ni. Sluta nosa kring betygen i den svenska pressen och våga tyck!

Medlem 2005-05-04 00:43
 

Det är ju ingen art i retarded?

The lyrics in pop songs seem to describe my life uncannily accurately Oregistrerad 2005-05-04 00:47
 

första patriks recension av DFA och nu detta … ok, att ni gör det gratis o allt det där men ngn som helst lägstakrav borde man ha för hur dålig en recension får vara … dessutom, titeln på recensionen är också ganska dålig. överskattat band som duger för ngra sekunder …

Medlem 2005-05-04 01:26
 

bravery är poo on a stick

Medlem 2005-05-04 09:30
 

Pinsam recension, som vanligt på DSC. Marie känns som väldigt ojämn skribent, långt från Quetzala-klass!

Medlem 2005-05-04 10:16
 

Och som vanligt jämför vi bara tjejer med tjer för dom är ju en egen art och som vanligt rackar vi på recensionerna med att säga att den är "dålig". Vill vi förändring? Vill vi bidra till en bättre värld? Nej.

Medlem 2005-05-04 12:10
 

Äh, så dålig var inte recensionen, den har faktiskt helt ok.

Medlem 2005-05-04 12:30
 

kära dagbok!

Jag är tjej som vill va som dom tuffa grabbarna på min redaktion. därför vägrar jag tycka att lättlyssnad musik är bra, därför vägrar jag tycka att nån som är välutbildad kan göra bra musik och därför dömmer jag en skiva efter dess senaste singel, som förövrigt är den sämsta på hela skivan…

Fyfan.. snart får man väl inte spela gitarr i en låt ens för att nån har gjort det innan!!

Medlem 2005-05-04 13:00
 

det är tråkigt att recensionerna helt slutat handla om musiken och i stället vad artisten bakom har för utbildning, utseende och stil. visst, det hör till men musiken ska vara det viktiga. det enda som beskriver musiken nu är en pissig strokes-referens och att plattan är, "på ett sätt en klockren popplatta med lite övrigt att önska"

ja, man ska väl kanske vara tacksam för att marie åtminstone lämnar mycket till fantasin

Medlem 2005-05-04 13:17
 

men om hon i framtiden namedroppar frog eyes är jag beredd att förlåta henne

Medlem 2005-05-04 13:18
 

Bra recension, tycker att den ringar in fint hur bandet låter.

Medlem 2005-05-04 15:58
 

Rubriken kan ni tacka The Bravery för.

Two-headed boy: När bandet själv handlar mer om utseende än musik ser jag inget problem i att skriva om det.

Marie Lindström Redaktionen 2005-05-05 18:25
 

okej, men glöm inte frog eyes nästa gång

Medlem 2005-05-05 23:34
 

marie har helt rätt!vad fan är det med folk? har ni hört skivan? den är ju inte ens värd en 2:a!!

Medlem 2005-06-19 02:31
 

Var bara tvungen att komma in och säga ett och annat här..

Jag köper en skiva med The Bravery och lyssnar på den, och blir helt fast! Mycket bra skiva! Och här kommer ni och bara sågar den i 1000 bitar, mkt dåligt. The Bravery är en bra grupp.

Medlem 2005-11-05 21:42
 

Helt ok platte men nya är ändå bättre!

Cream läsk Oregistrerad 2010-02-26 19:02
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig