Min modernaste spellista i iTunes. 2 timmar musik i strikt alfabetisk ordning: After School Special – Jurassic 5 Bush Beat – Prince Charles & the City Beat Band Cholly (Funk Getting Ready to Roll) – Funkadelic Dream a Little Dream of Me – The Mamas and the Papas Elephant Walk – Har Mar Superstar Family […][...]

Det som slutligen fick mig att bestämma mig för att skriva om den här skivan var kommentarerna på gårdagens recension. Vem är det som bestämmer vilka skivor vi skriver om? Är det tillgängligheten, marknadsföringen och pengarna som styr? Knappast. Jag fnös och tog mig gladeligen an den här urgamla skivan som ändå ligger och pyr […][...]

”Finns det någon här som är kär?” Frågan ställdes av Aja Graydon från scenen under en Kindredkonsert. Väldigt få räckte upp handen. ”Finns det någon här som vill vara kär då?” Fortfarande ytterst få händer i luften. Konserten stannades upp och Aja och Fatin (Dantzler, Ajas make) konfronterade publiken med frågan på riktigt. Var det […][...]

Mitt humör fortsatte höjas under lördagskvällen med hjälp av Har Mar Superstar, som visade sig vara väldigt bra också för ryggen. (Att dansa som en tok är bättre medicin än tabletter och den överskattade salvan Zon.) Vilken underbar man! Jag hade aldrig trott att jag skulle älska "Sir Duke" sjungen i falsett av en man […][...]

Jag har inte sett så många konserter hittills. Randy och Ursula Rucker hann vi inte ens fram till, på grund av mitt naprapatbesök och vår något utdragna nerresa. Det är bra att ha en formtopp innan såna här tillställningar, så man med glatt humör kan förstöra kroppen succesivt och vara ett vrak frampå söndag morgon. […][...]

Ett illasinnat skott i ryggen hindrade mig från att åka till Småland i dag. Det såg ett tag ut som jag skulle bli hemma, men i morgon har jag en date med en naprapat. Jag väntar mig inget mirakel, men åtminstone att jag ska kunna ligga obekvämt några dagar utan att bli skadad för livet. […][...]

Ibland händer det att vänner hjälper en att fatta rätt beslut utan att veta om det. Ola och jag hade ett samtal över Yahoo! Messenger tidigare i dag (läs: i går) och jag kan tänka mig att han sitter och morrar lite för att det här är dagens skiva. Vi snackade om att skriva recensioner […][...]

Donnie är ett Stevie Wonder-fan av rang, ingen som är bekant med Stevies musik sedan tidigare kan tvivla på det. Jag som är ett renlärigt och hängivet Wonderfan har hittills avfärdat de flesta artister som inspirerats av och kopierat idolen. Men nu har jag börjat tröttna rejält på min egen fanatism. För det är ju […][...]

Hennes röst går inte att ta fel på. Knastrig och raspig som en urgammal kärrings. Och det kan hon ju inte rå för. Men ibland låter det för mycket som att hon verkligen anstränger sig för att låta så där flummig och inte att hon är tvungen. Det blir för mycket anti-stil och tillgjort på […][...]

Jag kan inte säga att den här skivan är dålig, för det tycker jag inte. Den är både ambitiös och rik på infall. Men jag gillar den definitivt inte ändå. Det låter likt någonting annat som är bättre hela tiden. Tänk om hon hade gett ut skivan för ett par, tre år sen. Då hade […][...]