Black City. En nedsläckt storstad med tomma gator. Till synes helt öde utan en människa i sikte innan dova men ändå tydliga sakta pulserande basgångar avslöjar att så inte är fallet. Långsamt upptäcker man att de letar sig ut genom sprickor i väggarna tillsammans med svaga ljuskäglor från dunkelt upplysta dansgolv i de hemligaste av […][...]

Det skulle vara lätt att anklaga Aloe Blacc för att göra det väldigt lätt för sig när han väljer att kommentera allt från arbetslöshet, ekonomiska och sociala missförhållanden, resursslöseri och en generellt nedåtgående samhällsutveckling i USA till toner av varm innerlig soulmusik. Curtis Mayfield eller Donny Hathaway är bara några namn som oundvikligen dyker upp. […][...]

Trots de övervägande och på alla sätt välförtjänta hyllningarna av Merriweather Post Pavilion var ändå inte alla helt nöjda med utvecklingen på Animal Collectives senaste album. Främst handlade de kritiska rösterna om att den jämfört med tidigare släpp var för lättillgänglig och tillrättalagd. De borde vara desto lyckligare över Avey Tares (Dave Portner) solodebut då […][...]

Hur mycket mer eller mindre spretigt virriga men också ofta lysande skivor Squarepusher än har släppt genom åren har behovet att gå tillbaka till sina musikaliska rötter och leka loss på basgitarren på de senare blivit allt mer tydligt. Nästan så att det är först som virtuos bakom basistens bas som Tom Jenkinson verkligen kan […][...]

Efter den lika osannolika som osannolikt lyckade p-kryssningen mellan pastoralfolk, progdisco och postrock på sommarens Inner Sunshine EP var mina förväntningar på Solar Bears fullängdsdebut rätt stora. Inte minst tack vare de två remixerna av Crystalline (Be Again) och Twin Stars. Här i sina originalversioner, där den första hade kunnat ha Studio som avsändare och […][...]

Brittiska skivbolaget Ninja Tune fyller 20 år och förutom samlingsskivor och diverse fester firar de det på allra lämpligaste sätt genom att fortsätta sin mission att ge ut musik som befinner sig vid sidan av både genrebestämning och allt som kan kallas för mainstream. Vad skulle då kunna passa bättre än en tonsatt vandring genom […][...]

Röyksopp har fått en hel del negativa omdömen om Senior, omdömen som då nästan uteslutande handlat om att den inte alls låter som succésyskonet Junior. Det är ju förstås helt sant. Men att det är precis det som är poängen vilket också Torbjörn Brundtland och Svein Berge var väldigt tydliga med redan när Junior släpptes […][...]

Stora gester och ett bombastiskt anslag har aldrig varit kompositören och multiinstrumentalisten Peter Brodericks melodi. Med undantag för folkinspirerade Home har överhuvudtaget just melodier om inte helt fått stå tillbaka så åtminstone gått hand i hand med mer diffusa stämningsskapande ljudkulisser. Nu tar han ett steg tillbaka och närmar sig återigen sina tidigare neoklassiska släpp. […][...]

Hur fjäderlätt och tilltalande Brooklyntrion Au Revoir Simones elektroniska sköra folkpop än är har en lika stor behållning hittills varit remixerna av densamma. Ofta till och med mer än originalversionerna som ibland känts lite för polerade och anonyma. Precis som The Bird of Music fick sin låt-för-låt remixversion Reverse Migration får förra årets lilla bitterljuva […][...]

Lattelounge för personlighetsamputerade cafékedjor eller PR-muzak till krystad livsstilsreklam. Det är väl ungefär sådana omdömen som Bonobo och andra liknande artister brukar få om sin musik. Antagligen inte så roligt att höra men i många fall inte heller särskilt långt från sanningen. Simon Green kan åtminstone även om han skulle gråta på väg dit säkerligen […][...]