dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Bonobo: Black Sands
Black Sands (album, Spotify) Bonobo
2010
Ninja Tune/Playground
6/10

En sommarbris

Lyssna

Sök efter skivan

Lattelounge för personlighetsamputerade cafékedjor eller PR-muzak till krystad livsstilsreklam. Det är väl ungefär sådana omdömen som Bonobo och andra liknande artister brukar få om sin musik. Antagligen inte så roligt att höra men i många fall inte heller särskilt långt från sanningen.

Simon Green kan åtminstone även om han skulle gråta på väg dit säkerligen skratta hela vägen hem från banken. Har man med låtar i diverse konsolspel, reklamfilmer för stora bilmärken och i TV-serier som House och CSI vid sidan av att vara turnerande DJ blir allt lite lättare.

Nu har just Bonobo aldrig tillhört den såsigare skaran utan redan tidigare skivor har stuckit ut med att dra upp tempot i breakbeats och att faktiskt ha melodier och inte bara ett groove i musiken. Men nu, i takt med att han turnerat allt mer med sitt liveband, har Green tagit ännu ett steg. Inte bara genom att använda allt mer liveinstrumentering även om det ger ett helt annat jordnära sound, utan också genom att influenserna växlar på ett annat sätt än tidigare.

Med vissa undantag har varje spår på Black Sands tydligt särskiljande drag och beståndsdelar samtidigt som Green ändå väver in ett varmt stråktema som tillsammans med en lätt vemodig stämning håller ihop helheten. Oavsett om det är rent Four Tetska toner, det dyker upp afrobeat eller om en dubstepsnegling glider över i något som skulle kunna vara temat till en bortglömd TV-deckare från 70-talets början.

Ibland försvinner lite styrfart och märkligt nog är det främst i de vokala spåren där Andreya Triana med sin blodfulla hesa stämma verkligen borde kunna lyfta dem. Men det vägs upp av ögonblick som titellåtens tungt melankoliska slutvals eller Animals stötiga jazzutflykt där bandet verkligen får glänsa både med vansinnestrummor och ett extraordinärt saxsolo.

Visst är Black Sands ändå trots allt fortfarande bara snäppet mer påträngande än en sommarbris. Men är det tropiska sommarkvällar här i Sverige så är det. Och då har en solstol, en iskall kanna Pimms och Bonobo varit en svårslagen combo.

David Drazdil

Publicerad: 2010-07-28 00:00 / Uppdaterad: 2010-07-27 01:59

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #5668

2 kommentarer

Måste säga att jag anser det här vara årets bästa skiva. Jag kan verkligen inte sluta lyssna på den! Redan från introspåret med de sorgliga fiolerna till den mjuka övergången till nästa spår med det tunga beatet som verkligen drar igång plattan. Nej, jag är verkligen tagen av plattans helhet och, för mig, stämningen av den urbana natten. En klockren platta i ordets rätta bemärkelse, enligt mig själv och inte alls som en lätt sommarbris. Simon Green fångar mig varje gång.

Samuel Oregistrerad 2010-08-04 20:21
 

jag kommer i en slags obetalbar stämming när jag lyssnar på denna underbara skiva. har tidigare hafft favvortiter från förgående plattor av simon green, men den här måste helt klart vara en av dem bästa. jag finner en ro och en tillfredställelelse som är svårt att sätta ord på och den här skivan rekomenderar jag starkt.

Maria Oregistrerad 2011-03-18 22:12
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig