Jag har ingen recensionsidé. Sorry, /David[...]

På omslagsbilden till Art Slave ser Amalia Townsend (gissningsvis) i sin färgglatt vinylpimpade version av Daft Punks rymdhjälm ut att ha klivit rakt ur världens roligaste tidsmaskin. Inget kunde vara mer passande då det lika mycket är det förgångna som framtiden som sätter ramarna för Art Slave och ur det pressar essensen till hur funken […][...]

För att ha varit en av dem som definierade hela subgenren minimal dubtechno där kutym är att ha ett gäng lika korta som intetsägande alias beroende på musikaliskt humör eller utgivningsetikett känns Moritz Von Oswald Trio väldigt rakt på sak. Men det är också ungefär det enda. Trion är till exempel egentligen nu en kvintett […][...]

Rolling Blackouts inleds med att Ninja bokstaverar sig genom refrängen till T.O.R.N.A.D.O. innan allt dränks av en mullrande beat- och blåsvägg och är det inte helt avsiktligt så är det åtminstone väldigt passande. För kan The Go! Teams musik liknas vid något är en tornado där ljud, oljud, brottstycken av melodier, samplingar och allehanda infall […][...]

Förvisso träffades de till slut i Raúl Pastor Medalls (Rauelsson) studio för att slutföra arbetet men till största del är Réplica resultatet av en intensiv mailväxling mellan Medall och Peter Broderick. Inte på något sätt ett unikt arbetssätt men då handlar det ofta om remixer eller singelsläpp inte om smärre symfonier som här. Symfoni är […][...]

Innan vi ens hunnit klara av alla prisutdelningar för fjolårets bästa kommer Niklas von Arnold in och sätter riktmärket för 2011. Och det är ett riktmärke som det kommer krävas en hel del att leva upp till. Även om singelsläpp och inte minst insatsen på Petters En räddare i nöden antydde kapaciteten fanns det inget […][...]

Tyska trion Daniel Brandt, Jan Brauer och Paul Frick kallar sin musik för akustisk techno och hur motsägelsefullt det än kan tyckas låta är det i mångt och mycket vad You Make Me Real handlar om även om den rätt snäva beskrivningen inte berättar hela sanningen. Genom att bygga upp musiken kring instrumentering som piano, […][...]

Uppenbarligen är Bergen inte bara en av norra halvklotets fuktigaste städer utan invånarna även några av de funkigaste. Åtminstone kan man lätt få uppfattningen att groovig dansant handklappande electrofunk är deras och stadens signaturmelodi när Bergensere rullar igång. Det är ett alldeles oavsett en snyggt passning och även det mest uppenbart dansanta spåret på Björn […][...]

Halvvägs in på Breaking the Fourth Wall dyker Discothèque upp. Ett elva minuter långt monster till låt som inte alls är så dansant som titeln kan antyda. Det närmaste disco den överhuvudtaget kommer är att den snuddar vid en nerrökt fjordvariant när den inte vill bestämma sig för om den vill helst ska vara dubbig […][...]

Sällan har väl ett soundtrack varit så uppsnackat och föremål för så många spekulationer och förhoppningar som TRON: Legacy. Orsaken är förstås Daft Punk. I något som måste betraktas som ett genidrag anlitade regissören Joseph Kosinski våra favorithjälmfotingar för att ljudsätta uppföljaren till datorkultfilmen TRON. Inte främmande för influenser från ursprungsfilmens 80-tal och med sin […][...]