Beroende på vilket format av Madonnas andra singel från Confessions on a Dance Floor du köper kan du se fram emot remixade versioner av titelspåret från namn som Paul Oakenfold, Green Velvet och Lu Conten själv. Men dem får ni upptäckta på egen hand. Det här handlar om mötet mellan Madonna och Pet Shop Boys. […][...]

Uppräkningen av 100 låtar som alla borde ta med sig från 2005 fortsätter här med del 6. Alltså: 100 låtar från 2005. 100 förklaringar till varför de är livsnödvändiga. Uppdelade i intervall om 10. Funky People feat. Matt Jamison ”Waiting for You” Det första jag tänkte på när trummorna stampade igång ”Waiting for You” var […][...]

Soulartisten Willie Hutch avled den 19:e september i sitt hem i Dallas. Hutch har arbetat med flera Motown-artister som Michael Jackson och Jackson 5 (”Ięll Be There” och ”Never Can Say Goodbye”), Marvin Gaye, The Miracles and Diana Ross. Han är förmodligen mest känd för sin musik till filmer som ”The Mack” och ”Foxy Brown”. […][...]

Häromveckan avgjordes en oerhört viktig tävling, många har länge undrat, legat vakna om nätterna och rivit sitt hår tidigt vid soluppgången över denna komplicerade och avgörande fråga: Vilket är egentligen det bästa skotska bandet genom tiderna? Tävlingen utlystes av tidningen The List och en bok med 50 kandidater presenterades. Det är snarare ett problem att […][...]

Två år har gått sedan K-OS släppte sitt första, och sista, album. Trött och besviken på branschen och allt det där. ”Exit” var den passande titeln. Nu är han trots allt tillbaka. Och behöver inte känna sig särskilt skamsen för det. K-OS är ju knappast den förste artist att släppa sitt sista album flera gånger. […][...]

Någon gång under natten till den 21 juni på Hultsfredsfestivalen 2004 springer jag på Kal Ström. Eller snarare, Kal Ström sprang på mig, rent bokstavligen. I handen höll jag ett plastglas med en dryck innehållande någonting av den starkare sorten. Ni vet den sortens dryck som vid för kraftigt konsumerande under samma tillfälle frambringar berusning. […][...]

Den här recensionen är ett undantag. Den här skivan förtjänar nämligen [OH NO] inte alls att bli recenserad. Den här skivan är av en typ som jag sannolikt bara kommer att recensera väldigt sparsamt framöver. Men vi återkommer till det. Att Oh No, eller Michael Jackson (nej, inte han), skulle ta steget fram till micken […][...]

”Chewing Gum” är en av årets mest fascinerande låtar. Inte så mycket att den blivit en mindre megasuccé, som för att den letat sig in hos kretsar som vanligtvis aldrig befattar sig med MTV-glättighet. Naturligtvis då i ordalag om och analysförsök till varför ”Chewing Gum” är så mycket mer och djupare än det andra MTV-skräpet, […][...]

Året var 2000 och världen hade delats upp i tu: R Kelly hade gjort ”TP-2.COM” och D'Angelo hade gjort Voodoo. Tillsammans var dom vår tids motsvarigheter till Marvin Gaye respektive Al Green. ”TP-2.COM” var ju ”What's Going On” och ”Let's Get It On” sammansydda till en extravagant päls och ”Voodoo” var ”Al Green tolkar Abbey […][...]

Jag tycker egentligen det är orättvist att tillskriva Velvet Revolver hela ansvaret för varför musiken dör, men det är frestande. De representerar det som är fel. Velvet Revolver är unken sentimental nostalgi. Liksom – Vi gör rock igen, som vi gjorde då. Innan vi tappade bort meningen med varför vi håller på. De vill tillbaka […][...]