Lagom till förra albumet Five Spanish Minutes gav Dee Rangers säregne sångaren Mike Eriksson foten. Personliga motsättningar och skillnader i ambitionsnivå var skälen om jag inte minns helt fel. In trädde istället Per Nyström med sin mer traditionellt raspiga garagerockröst. I samma veva placerade sig Parsley The Lion på mer regelbunden basis bakom farfisaorgeln. Sammantaget […][...]

Var var vi någonstans nu då? Efter att ha legat med elpedalen mot metallen på Autobahn 66. I expressfart med tunnelseende mot en svart drogfest i bästa Hunter S Thompson-anda. Efter rus-vaket frågandes hur i hela helvete Primal Scream hamnat på ett goth-konvent. Screw it. We're gonna boogie. Primal Scream har klivit av elektrotåget och […][...]

Är det någon som inte vet hur The Hellacopters låter? Nähä. Tänkte väl det. ”Rock & Roll Is Dead” är den senaste i raden som bygger vidare inom de ramar som sattes upp någonstans i höjd med ”Grande Rock”. Det var väl på något vis senast det hände något radikalt med det numera patenterade Hellacopters-soundet? […][...]

Det är åtminstone en mindre bomb att det är Sewergrooves som står för höstens glada överraskning i den skandinaviska klassen för skitigare rock & roll. (Ni vet den som hämtar näring ur lika delar Kiss, Radio Birdman och valfritt Detroitrockband. Klassen vars ljus är det där bandet på H som Sewergrooves vill slippa jämföras med […][...]

När kollegan Nicke Hellacopter släppte ut sidoprojektet The Solution tidigare i år var det ett ganska långt steg bort från den plats The Hellacopters mutat in som sin egen på rockkartan. När Robert ”Strängen” Dahlqvist ställer sig längst fram vid scenkanten under namnet Thunder Express är klivet inte riktigt lika stort. Man kan väl säga […][...]

”Medan belackarna har gapat gubbrock och sell-out så har Fagerstas Finest bara gått vidare och gjort svängig punk 'n' roll i rakt nedstigande led från The Clash.” - Triceratops, 040805 Så där tyckte en av våra läsare att jag skulle inleda den här recensionen, så ok då (”B Is for Brutus” har ju ändå ett […][...]

Vad finns kvar att skriva om The Hellacopters? Det svenska band som under de senaste tio åren spelat in flest bra låtar (och förmodligen flest låtar över huvud taget). När nu andra omgången låtar som inte fått albumplats landat är det bara ännu en bekräftelse på att det aldrig är bortkastad tid att leta upp […][...]

Arvikafestivalen 2003. Som vanligt kände jag mig lite utanför när tältgrannar hade långa listor med band de måste se. Jag var mest där för att det kändes som att jag behövde en festival. Lagom surmulen hade jag tryckt ner kepsen långt över ögonen. Lät hårtestarna sticka ut lite här och där. Frågade någon vad jag […][...]

Fyra ynglingar från England i en sunkig inspelningsstudio någonstans utanför Tampere, Finland. Allt är i grund och botten Hanoi Rocks fel. Året är 1984. De spelar fel på burkiga trummor och slidegitarrer med överstyrd diskant. Ljud som studsar mot betongväggar målade i grått dämpade av möbler i brunt, lila och orange. Den bitande kylan utanför […][...]

På Bonnier Akademien rasar en strid gällande den aktuella avhandlingan från Primal Scream. Lektor Nunstedt hävdar att de ”står för höstens samling så här långt”. Professor Lokko avfärdar den däremot som historieförvanskning. Undrar var prefekt Olsson står i frågan? Jag instämmer till stor del i professorns kritik. Samlingen är slarvigt hopsatt och ägnar sig till […][...]