Det är åtminstone en mindre bomb att det är Sewergrooves som står för höstens glada överraskning i den skandinaviska klassen för skitigare rock & roll. (Ni vet den som hämtar näring ur lika delar Kiss, Radio Birdman och valfritt Detroitrockband. Klassen vars ljus är det där bandet på H som Sewergrooves vill slippa jämföras med längre.)

Sewergrooves har tidigare varit bandet jag köpt skivor med så fort suget efter rocken blivit övermäktigt och de flesta andra källor tömts på näring. De har varit ett tredjeval, oftast på rea. Den tiden är förbi nu.

”Constant Reminder” har det jag söker i en rock & roll-skiva hösten 2004. Att det sen inte är det minsta originellt bryr jag mig mindre om. Ibland behöver man mer av samma gamla vanliga för att må bra. Nya kickar på beprövade smaker.

Det svänger gott och Kurt Dräckes sjunger bättre och säkrare än någonsin tidigare. Hans gitarrspel är lika utmärkt och det är inte utan att luftgitarren vill leta sig fram ur kroppen flertalet gånger under de 42 minuter skivan snurrar.

Sewergrooves står stadigt och självsäkert mitt i den soulsmittade rockfåran.

And I like it!