Tribes var en helt ny bekantskap för mig när Baby landade på min hallmatta. Aldrig hört talas om, min näthinnan har aldrig noterat bandet. Såhär ett par dagar senare, med skivan som partner i stereon, spelar det verkligen ingen roll ifall jag inte känt till bandet innan, jag kommer glömma dem inom kort. Så pass […][...]

Få band har personifierat powerpopen som The Posies. På både gott och ont. Stilbildande släpp, där Frosting on the Beater ståtar med den största triumfen, har varvats med något lamare album (läs: Success) och någonstans där i smeten har Ken Stringfellow och Jon Auer hela tiden tagit på sig ögonbindlarna och varit på resande fot. […][...]

Att oavsett vilket mästerverk man än hävdar att man släppt alltid jämföras med skivor man släppt i det förflutna, det kan inte vara ett idealiskt tillstånd. Det måste, rent spontant, vara ett ok att bära. I Scott Kannbergs fall verkar det inte bekomma honom över huvudtaget. Som en av frontmännen och grundarna till ett av […][...]

Jam Pain Society Black Light Messiah Locomotive Records/Sound Pollution Unkna metalriff, ansträngd kvinnlig vokalist, synthar och ”lugna” partier i varje låt. Kanon. Lääz Rockit Left for Dead Massacre Records/Sound Pollution Bay Area Thrash. Första studioalbumet på evigheter. Descending Enter Annihilation Massacre Records/Sound Pollution Grekisk döds/thrash. Critical Min egen väg Basementality Hiphop-EP med ett gäng videoklipp […][...]

Det gick åt helvete. Bruce Springsteen investerade en hel del tid i att stötta John Kerry i det amerikanska presidentvalet 2004. Först i Vote For Change-turnén, senare under slutet av Kerrys kampanj då Springsteen uppträdde och talade för Kerry under dennes gigantiska valmöten. Det gick sådär. George W. Bush vann och fick de amerikanska väljarnas […][...]

När år 2000 såg dagens ljus bestämdes också att dEUS skulle ta paus på obestämd framtid. Andra åtaganden pockade på uppmärksamhet, bl.a. kritikerrosade filmen Any way the wind blows, skriven och regisserad av bandets frontfigur Tom Barman. Fem år senare släppte belgarna den förbisedda Pocket revolution. Förbisedd med all rätta eftersom den ärligt talat inte […][...]

Piraterna–Elit Vetlanda i elitserien i speedway i kväll. Bilresa ensam kräver musik, så jag slängde ihop två blandskivor. Får se vad jag är på för humör när jag väl sitter i bilen. CD1 16 Horsepower Sinnerman Bruce Springsteen Lost in the Flood Elmore James It Hurts me Too Jimi Hendrix Little Wing Johnny Cash Bridge […][...]

Randy går från klarhet till klarhet. Från det ena mer svängigt än det andra. Från den ena turnén till den andra. Från refräng till refräng. Med ”Randy the band” visar bandet ännu en gång den styrka de besitter. Eller styrkor. För trallvänligheten är större än hos The Pogues på en irländsk pubafton. Körandet slår ett […][...]

Jäklar vad jag har lyssnat. I hur många situtationer som helst. Glad, ledsen och förbannad. På tåg, i bil, till fots. Mitt i natten, i sängen. Jag har ansträngt mig till max. Men hör fortfarande inte det där som gör att människor runt om mig pratar om årets skiva när de hör den här skivan. […][...]

Jag vet inte hur mycket Timbaland har påverkats av att hänga med Bubba. Det kan lika gärna vara en slump, men sedan sydstatsrapparen klev ombord på Timbas Beat Club Records har en ny sida av Timbalands musik växt fram på riktigt. Den med ena foten djupt nere i söderns själ. Även om Ugly var en […][...]