Världens skivrecensenter har behandlat denna skiva som om den vore pesten själv. Till skillnad från super-mega-parallellstjärnan Madonna har Prince dom senaste åren gjort det, som jag tycker alla musikanter, som fått in en bastant penningsäck, borde göra. Han har börjat tillverka musik som verkar rena leken, som är oförutsägbar och som spränger alla genrer. Detta […][...]

Vem ska egentligen bli den nya Madonna? Av någon anledning har den här frågan legat högt upp på en hel hög mediala dagordningar. Vem kommer att ta över? Det faktum att Madonna inte ens har antytt att hon tänker lägga av någon gång snart (tvärtom släppte hon i år sin bästa skiva på väldigt länge) […][...]

Det finns en del givna regler för hur en samling bäst skall sammanställas. En samling av den typ som ”Hello Kids” är (alla låtar som inte fått plats på album) ska vara kronologisk. Det brukar vi väl vara överens om? Men jag vete tusan om det här inte är beviset för att det omvända egentligen […][...]

Som så många andra hörde jag Cody ChesnuTT första gången på Phrenology när The Roots gav sig på hans The Seed. Att det dessutom råkar vara bästa spåret på skivan gjorde inte precis att jag fick mindre lust att kolla upp vem gästartisten egentligen var. Men Phrenology var däremot inte första gången jag stötte på […][...]

Under de tre och halvt år som dagensskiva.com har funnits har Busta Rhymes hunnit släppa tre fullängdare. Fem om man räknar de två samlingarna. Dessförinnan tryckte han ut ytterligare tre album under lika många år. Det är en utgivningstakt värdig en Prince. Ända sedan Scenario har Busta varit en av hiphopens mesta sidsparkare. Han har […][...]

Under högstadietiden i slutet av åttiotalet samlade min klass in pengar till klassresor på allehanda sätt, som så många andra klasser. Det betydde misslyckade loppisförsäljningar och kalla julgranssäljarpass. Så fick någon idén att vi skulle anordna en modevisning med kläder från JC, Kappahl och andra lokala klädaffärer. Visst, sagt och gjort. Vi fick till och […][...]

Glenn Lewis har sagts vara tvåtusentalets Stevie Wonder. Det är Stevie Wonder som har sagt det. Och det är sant, varje årtusende behöver en ny Stevie Wonder. Inte! Att vara en ny Någon är i helt igenom en onödig företeelse. Och även om jag är den första som skriver under på att Stevie Wonder har […][...]

Efter att ha levererat ett av nittotalets bästa hiphopalbum med Nigga Please har det mest handlat om fängelsebesök och namnbyten för Wu-Tang-medlemmen Russell Jones. Men nu är han tillbaka och likt Prince verkar han ha bestämt sig för att det första nog ändå var bäst. Och jodå, han är fortfarande fängelsekund. Jag tillhörde dem som […][...]

The Rainbow Children är det första skivsläppet Prince gör som sig själv på 10 år, och nu är det på riktigt. Prince är verkligen tillbaka igen. Den här gången med fler referenser till sina egna tidiga verk än någonsin. Det är precis som om han äntligen blivit kompis med sitt förflutna – ja, med sig […][...]

Ända sedan den där ljumma sommarkvällen för två år sedan, har jag funderat på om D’Angelokonserten verkligen var så fantastisk. Eller om jag allra mest greps av den otroliga stämningen i lokalen, om jag var på speciellt bra humör den dagen och om det jag såg på scenen påverkade mitt intryck av det jag hörde […][...]