Lyssna på de ringande gitarrerna i Harborview Hospital. Det är som om Bono skulle kunna kliva in på arenan precis när som helst, rycka mikrofonen från Mark Lanegan och fortsätta som inget hänt. Jag kan inte minnas att jag har hört Mark Lanegan göra sådana här låtar tidigare. Men sen inser jag hur jag har […][...]

Danska Maggie Björklund tar americanan till amerikanarna. Hon värvar Jon Auer från The Posies, Mark Lanegan, Rachel Flotard från Visqueen, Barrett Martin från Screaming Trees och Calexico. Lång och blond kan hon agera frontfigur trots att hon sitter bakom sin pedal steel med nedfälld blick. Inte heller på albumet tar de kompande och gästande artisterna […][...]

Ikväll spelar Isobel Campbell och vapendragaren Mark Lanegan på Strand i Stockholm. När Isobel Campbell hade hoppat av Belle & Sebastian 2002 startade hon soloprojektet The Gentle Waves och gav ut två skivor. Efter ännu två skivor under eget namn träffade hon Mark Lanegan och började skriva musik mer till honom än sig själv. Det […][...]

Det är klart att det finns något väldigt sött över I’m Having Fun Now. Bedårande Jenny Lewis. Bedårande Johnathan Rice. Två musiker med vindlande karriärer som resulterat i en sällan skådad status i amerikansk indierock. Men med band som Rilo Kiley, hyllade soloskivor, gestaltning av Roy Orbison i Walk the Line och samarbeten med Elvis […][...]

Isobel Campbell och Mark Lanegan är ett kontrasternas par. Screaming Trees-sångarens sandpappersröst är självklar i det bluesiga sammanhanget och Campbells väna stämma binder samman melodierna. Det är just bluesen som är utmärkande för Hawk, duons tredje fullängdare. Hawk ligger närmre söderns träskmarker än något Campbell och Lanegan tidigare gjort. Den hymlar inte heller med att […][...]

Mark Lanegan är det magiska ordet. Vare sig det handlar om The Gutter Twins, Isobel Campbell eller, som här, Soulsavers, så handlar det om Mark Lanegan, Mark Lanegan, Mark Lanegan. I linje med det handlar det väldigt lite om Rich Machin och Ian Glover när Soulsavers släpper sitt tredje album. Inför albumsläppet kom singeln Sunrise […][...]

The (International) Noise Conspiracy The Cross of My Calling (album) Har alltid tyckt att bandet är lite ojämnt och lojt på skiva, men betydligt bättre live. Så tycker säkert flera och nu är det hög tid för oss att omrevidera. Det här albumet är riktigt bra från början till slut. En enda lång njutning till […][...]

Asleep on a Sixpence försätter mig i Tom Waitsisk julstämning rakt av. Alla tradiga julskivor som strömmar in, och som jag faktiskt försöker lyssna på, blir till aska i den öppna spisen framför vilken Mark Lanegan sitter vid sitt piano och långsamt sjunger ”with the north star above you, to follow some day, asleep on […][...]

Ur det imponerande Arts & Crafts-kollektivet kom tidigare i år Jason Colletts soloalbum ”Idols of Exile”. Jason Collett tillhör på någon kant Broken Social Scene. Det gigantiska, kanadensiska bandet som är så omöjligt att inte tycka för att Feist för det mesta är med men som blir för stort och introvert vid andra tillfällen. Medlemmarna […][...]

Efter att Isobel Campbell träffat Mark Lanegan i Glasgow, i samband med en Queens of the Stone Age-spelning, började hon genast skriva melodier för ett samarbete. Lanegan hade berättat hur mycket han tyckte om Campbells musik och Campbell såg ett givande samarbete framför sig. Låtmaterial bollades över Atlanten och till slut fanns material till ett […][...]