Jag tvekar om jag skall vara förbannad på att de håller så hårt på myten om the Gorillaz eller om jag skall gilla det till döds. Jag vet inte. Jag är väldigt nyfiken på vilka alla runt projektet är, men jag tycker samtidigt det är en fantastisk idé de byggt upp (eller: jag tycker det […][...]

XL och Megaton, två artistnamn som ger tankar om tyngd och storhet – jag tänker Godzilla. Kanske borde jag tänkt tröghet också. Trippel Etts debutalbum på Petters bolag Bananrepubliken är tyvärr just en ganska trög historia. Det är mer av samma lika. XL och Megaton flyter som vore de yngre och mer oerfarna bröder till […][...]

”Festival” är en platta att bli glad av. Det går utmärkt att förfesta till den och den funkar även bra som soundtrack när man håller på och fyller bananlådor med saker man glömt bort att man hade. Ett betyg så gott som något. Det är visserligen rätt svårt att misslyckas när man kör säkra kort […][...]

Wu-Tang har redan hunnit vandra från att vara hiphopens framtid till att ses som gårdagens nyhet och automatiskt stämplas som passé. Så snabbt blåser vindarna i hiphop-världen. Men, är det så snabbt egentligen? Det är nästan tio år sedan snubbarna från Staten Island uppmanade oss att skydda nacken. Det är ett nästintill oräkneligt antal album […][...]

Bara genom att titta på konvolutet till ”Sleepy Sound System vol. 1″ inser man hur viktig DJ Sleepy är i hiphop-Sverige. Det är en imponerande samling gäster som bidragit med material när Sleepy satt ihop sitt första mixalbum. För beatsen står bl a Saska, Colleone & Webb, Christian Falk och Thomas Rusiak och som MC's […][...]

Skoningslöst. Skoningslöst solidariskt med det rätta och det rättvisa. Skoningslöst avståndstagande från det egoistiska och orättvisa. Och kanske framförallt ifrågasättande av en rådande ordning som på ytan påstås vara demokratisk. Beskrivningen passar lika bra på de svarta predikanter som kämpade mot den vita överhögheten i södern under 1900-talets första hälft som på de demonstrerande ungdomar […][...]

Vem hade vågat tro att Snoop Dogg skulle slå till i årets tolfte timme och leverera ett av årets riktigt sköna funkalbum? Inte jag i alla fall. Sedan debuten har Snoops karriär varit i ständig utförsbacke och det har känts som om det skulle krävas ett mindre mirakel för att stoppa fallet. Eller åtminstone en […][...]

Även om det under året släppts ett gäng riktigt bra och intressanta hiphopskivor har jag ändå saknat ”den där” speciella skivan som har det lilla extra som skiljer den från de övriga och som jag alltid kommer förknippa med året 2000. Fram till att jag fick ”Stankonia” i min hand låg antagligen Outsidaz bäst till […][...]

Det har tagit ett tag att ta sig in i Everlasts nya album ”Eat at Whitey's”. Måste erkänna att jag från början tyckte att det var en ganska tråkig och intetsägande skiva men den har efterhand vuxit till sig och jag tror att jag nu så smått börjat förstå vad det är det handlar om. […][...]

Jag blir inte riktigt klok på den här skivan. Den spretar åt alla tänkbara håll. Den börjar hårt, kallt och lite Wu-influerat med orden ”I have excellent news for the world / There is no such thing as trip hop”. Slutar i Los Angeles-områdets varma, loja och gräsdoftande g-funk. Däremellan finns en salig röra av […][...]