Jag tror inte att det går att överskatta de båda Sedlighetsrotelntolvornas betydelse för Timbuktus utveckling till Sveriges mest underhållande svenskspråkige rimmare. ”W.D.M.D.” är nästan lika avslappnad och lekfull som Sedlighetsrotelns material. Den tillskärpning och fokusering som finns här är bara av godo. Break Mecanix står för alla beats. Det knakar och sprakar, spretar och retar. […][...]

Sex album på nästan lika många år. Det är imponerande. Vad som imponerar ännu mer än att nästan vartenda ett är så jäkla bra. Efter braksuccén med The Blueprint tyckte den käre Jay-Z att det var dags att samla ett gäng låtar från de första tre skivorna: Reasonable Doubt, In My Lifetime och Hard Knock […][...]

Ingen artist är komplett utan att släppa en samlingsskiva med de bästa låtarna. Även om de bästa låtarna inte var speciellt många. Eller speciellt bra. Latino-rapparna The Beatnuts har en karriär som sträcker sig över fem album och fem (eller fyra, beroende på hur man räknar) album bakom sig. Det är mer än de flesta […][...]

Discjockeyn var för discon vad James Brown var för funken. Den tändande gnistan för en ny genre. Det var DJ:n som bestämde vad som skulle spelas på diskoteken och som på så sätt definierade vad som kom att bli disco. Skivspelarna och tolvtumssinglarna var hans verktyg. Nästan ett decennium senare var DJ:n en lika viktig […][...]

Jag är nog inte den ende som tvivlat inför den här skivan. Boastins tidigare soloutflykter har inte direkt gjort att jag väntat med spänning och högt ställda förväntningar. Å andra sidan har hans insatser tillsammans med The Latin Kings och Teddybears STHLM visat att han kan lyfta en låt till oanade höjder. Ingen har väl […][...]

Get on the floor! En uppmaning som många följde år 2000. Då fick Mystikal sitt stora genombrott med brottarhitsen Shake Ya Ass och Danger. Men även om det var då han gjorde sig ett namn i bredare kretsar var det långt ifrån hans första album. Let’s Get Ready var Mystikals fjärde album. Jag blev aldrig […][...]

När jag blev tilldelad Kwan hade jag bara en vag aning om vad som väntade mig. Jag hade hört Padam och Late. Jag visste att MC Mariko enligt egen utsago är Finlands första kvinnliga MC. Jag visste att Bomfunk MC’s kommer från Finland. När jag väl fick skivan blev den liggande en vecka innan jag […][...]

Onödigt. Det är ordet som ligger närmast till hands efter att ha lyssnat om och om igen på Fieldys drömmar. De kvittar. Okej att Cypress Hill rört sig mot någon form av otäck rap-rock och att det därmed finns ett hål att fylla, men då får det allt vara lite bättre än det här. Jag […][...]

Första gången jag la den här tolvan på skivspelaren råkade jag köra den på 45 varv istället för de 33 den ska spelas på. Det svängde rejält och lät fantastiskt, tills den uppspeedade rösten kom in i ljudbilden. Då förstod jag att något var fel och sänkte tempot. Lyckligtvis svänger ”Dom jag känner” bra på […][...]

Shook Ones pt. II är en av världens bästa hiphoplåtar. Den ligger på Mobb Deeps andra, klassiska, album The Infamous från 1995. Sedan dess har de fortsatt leverera bra hiphop. Bra, men ingenting i närheten av Shook Ones pt. II eller The Infamous. På sistone har ena halvan av gruppen, Prodigy, släppt en soloskiva, dissat […][...]