När jag hör Fantastic Damage blir jag inte ett dugg förvånad över att det är just El-P som gjort en skiva tillsammans med Alec Empire. Aldrig har jag hört en så trasig produktion på en hiphop-skiva. El-P (Jaime ”El-Produkto” Meline) har sin bakgrund i Company Flow från New York som gjorde några skivor i slutet […][...]

Outkast känner de flesta till, inte minst sedan monsterframgångarna med senaste skivan Stankonia. Men långt före Miss Jackson var de med om att göra den amerikanska södern till det hetaste tillhållet för amerikansk hiphop i en tid när det mesta handlade om öst- och västkusten. Det senaste projektet för Big Boi och Andre 3000 är […][...]

Det finns ingen hiphop-producent som kommer i närheten av DJ Premier. Jag kan lika gärna börja med det så är det gjort. Att han kan göra underverk visade han redan med DJ Premier in Deep Concentration från Gang Starrs första skiva. När han sedan väl fick ordning på sitt patenterade sound någonstans kring Gang Starrs […][...]

”Det pyr i underjorden”, konstaterade David när han recenserade den första samlingen i Jakten på under orden-serien. Det stämmer fortfarande lika bra. Även om svensk hiphop idag är ordentligt accepterad och respekterad är det, som vanligt, endast en bråkdel som faktiskt får radiospelningar. Som får ge ut en skiva. Skivbolaget Streetzone fortsätter sin mission att […][...]

När jag sent omsider upptäckte Rae & Christians Sleepwalking i början av året, ville jag stöka om i min lista över årets bästa skivor. Den skulle utan tvekan platsat bland mina tjugo. På ett sätt är det väl svårt att misslyckas när gästlistan innehåller namn som Bobby Womack, Kate Rogers, The Pharcyde och The Congos. […][...]

Kenny ”Dope” Gonzales och ”Little” Louie Vega har i över tio år med en mix av soul, hiphop, funk, jazz, en rejäl dos disco och struttiga rytmer gjort själfull och oemotståndlig house som fått dansgolv världen över att explodera i ren glädje och hänryckning. Att bena ut deras betydelse för klubbmusikens utveckling skulle kräva en […][...]

Den andra editionen av den här skivan kom några månader efter att originalversionen dragits in. (Jag recenserade förra versionen den 19 augusti 2001 och om du vill veta mer om gruppen och skivan kan du klicka på länken intill och komma tillbaka hit sedan.) The Neptunes är ett flitigt anlitat producentteam i USA för tillfället […][...]

Sedan Sommar bytte kanal och fick sändningstiden slashad med en timme har jag inte lyssnat lika ofta på det som förr. Men fortfarande händer det att jag faktiskt kommer ihåg att byta kanal och lyssna på vad någon har att säga i en timmes tid. De gånger jag faktiskt kommer ihåg att lyssna brukar det […][...]

Efter att ha levererat ett av nittotalets bästa hiphopalbum med Nigga Please har det mest handlat om fängelsebesök och namnbyten för Wu-Tang-medlemmen Russell Jones. Men nu är han tillbaka och likt Prince verkar han ha bestämt sig för att det första nog ändå var bäst. Och jodå, han är fortfarande fängelsekund. Jag tillhörde dem som […][...]

Efter Saïan Supa Crews imponerande debutalbum KLR, med toppar som G-Padpo och dunderhiten Angela, var mina förväntningar på uppföljaren milt uttryckt höga. KLR blev lika oförmodat som glädjande en av mina största personliga favoriter från förra året. Skulle den franska sextetten klara av att leverera ett lika helgjutet album nästa gång? Efter de första genomlyssningarna […][...]