Första gången jag la den här tolvan på skivspelaren råkade jag köra den på 45 varv istället för de 33 den ska spelas på. Det svängde rejält och lät fantastiskt, tills den uppspeedade rösten kom in i ljudbilden. Då förstod jag att något var fel och sänkte tempot.

Lyckligtvis svänger ”Dom jag känner” bra på rätt varvtal också.

Heli har precis som stallkamraten Organism 12 fått en knippe beats signerade Masse. Det borgar för en hög lägsta nivå och garanterar nästan bara det ett hyggligt betyg. Redan nämnda ”Dom jag känner” är däremot producerad av Magnus Saxell, jag gillar faktiskt hans bidrag bäst.

Precis som till exempel Timbuktu levererar Heli rim på både svenska och engelska. Det är på modersmålet hon gör sig bäst. Åtminstone den här gången. ”Stress Suxess” är en låt ja klarat mig utan. Unken är bara förnamnet.

På svenska flyter det bättre, även om Heli kanske inte bjuder de svåraste rimmen så snubblar hon aldrig. Hon vänder heller aldrig ut och in på sig själv så att det låter konstlat. Orden låter som hennes och inte som hämtade ur en ordbok. Det gillar jag.

Det är kul att höra hennes make, Karl Katharsis, gästa. Är det inte dags för honom att få kliva ut ur skuggan snart? Organism 12 gör också ett inspirerat gästspel i sista låten ”1stå” EP:ns näst bästa. Han lyckas verkligen ta över den låten totalt när han glider in med några strofer ur ”Vulgära Vovvar” och sedan brutalt kör över alla tvivlare.

Helis kliv ut från samlingsskivornas värld övertygar kanske inte helt om att hon är redo för högsta divisionen riktigt än. Å andra sidan har betydligt mindre begåvade rappare fått släppa fullängdare, så varför inte Heli? Men helst skulle jag vilja se och höra ett par tolvor till, gärna med beats från fler producenter, innan det är dags för fullängdsdebuten.