Recension
- Our Time Is Coming (CD) Masters at Work
- 2002
- Tommy Boy/Playground
Glädje på skiva
Lyssna
Externa länkar
- Masters At Work
- M.A.W:s egen fullmatade webb.
- Tommy Boy
- Skivbolaget har givetvis en presentation av M.A.W.
Etiketter
Kenny ”Dope” Gonzales och ”Little” Louie Vega har i över tio år med en mix av soul, hiphop, funk, jazz, en rejäl dos disco och struttiga rytmer gjort själfull och oemotståndlig house som fått dansgolv världen över att explodera i ren glädje och hänryckning. Att bena ut deras betydelse för klubbmusikens utveckling skulle kräva en hel krönika men man kan i alla fall, väldigt kort, slå fast att den antagligen inte kan överskattas.
Trots otaliga 12″, remixer och sidoprojekt som The Bucketheads och Nuyorican Soul är faktiskt Our Time Is Coming deras första album på över sju år under namnet Masters At Work. Jag undantar då de två digra samlingsboxar som gavs ut när de firade sitt tio-årsjubileum.
Även Our Time Is Coming hamnar någonstans mellan singelsamling och riktigt album då mycket av materialet här redan funnits ute som singlar.
Men vad gör det när det som bjuds till stora delar är en provkarta över Masters At Work när de är som bäst?
I låtar som inledande jazziga Like a Butterfly med skönsång av Patti Austin till latinpärlan Pienso En Ti med Julio Salinas, via afrofunkhyllningen till Fela Kuti MAW Expensive (A Tribute to Fela), raggainfluerade Work, underbara Latin Lover med Stephanie Mills och skivans bästa spår souliga garagehymnen Backfired, där India levererar en sånginsats som får mig att torka bort tårar av lycka ur ögonvrån, är Our Time Is Coming en uppvisning i varm, medryckande house av yppersta världsklass.
Ok, vi har hört det förut och visst kunde man begära lite fler nya låtar när man vet hur produktiva Gonzales och Vega är. Our Time Is Coming är inte heller på något sätt nyskapande eller en milstolpe i musikhistorien. Det känns någonstans som att duon gjort det ganska lätt för sig och snarare levererar aningen mindre än vad man kunde ha förväntat sig av dem.
Men likförbannat är det en skiva som bara genom sin variation och kärlek till musiken sopar bort nästan alla invändningar och gör mig lika glad varje gång jag lyssnar på den.
Ibland behövs det inte mer än så.
Publicerad: 2002-04-12 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-01 15:11
6 kommentarer
men var är kent-recensionen, den borde vara här idag.
#
Bra recension! Det här är en otroligt bra skiva.
Den är (som David säger)inte enhetlig som ”Nuyorican soul”, men känns just nu rätt ovikigt. Herrarna Vega och Gonzales gör livet underbart. Varje dag.
Det här är solsken på skiva.
Spring iväg direkt, köp skivan och sväva in i MAW's värld!
Jag är där just nu…
#
Fram med en Kent-recension att tugga på!
#
Den kommer i nästa vecka. Varken förr eller senare. Vem som skriver och vad som står får ni se då. Allt enligt vår redaktionella planering.
#
TACK!
#
Bra skiva faktiskt….
#
Kommentera eller pinga (trackback).