dagensskiva.com

48 timmar

Recension

MJ Cole: Back To Mine vol. 9
Back To Mine vol. 9 (CD) MJ Cole
2002
DMC/Nextstop
6/10

Ett blandband med för lite djup

Sedan Sommar bytte kanal och fick sändningstiden slashad med en timme har jag inte lyssnat lika ofta på det som förr. Men fortfarande händer det att jag faktiskt kommer ihåg att byta kanal och lyssna på vad någon har att säga i en timmes tid.

De gånger jag faktiskt kommer ihåg att lyssna brukar det vara därför att det är en person som jag är nyfiken på på något sätt. Inte minst därför att man faktiskt skapar sig en ganska klar bild av en människa baserat på vilka låtar de väljer att spela.

Vid det här laget finns det ett antal olika serier där artister, djs och producenter får chans att välja ut musik på temat inspiration. Musik som på något sätt satt sin prägel på den musik som han eller hon skapar. Ofta bjuds man på en trevlig rundvandring i musik man aldrig tidigare upptäckt, ett slags färdigblandat blandband. Back To Mine är en sådan, där bland andra Faithless, Everything But The Girl och Groove Armada tidigare varit med och satt samman sin inspirationsfavoriter.

Men precis som Sommar, eller för den delen en filmparodi, så blir det mycket roligare och intressantare lyssning om man har något slags förhållande till den som blandat.

MJ Cole har jag stött på lite här och där i remixsammanhang, men uppenbarligen har inget vält mig av stolen eftersom jag inte kan säga något speciellt om honom. Det har förstås inte hindrat honom från att sätta samman en alldeles skiva i Back To Mine-serien.

Vi bjuds på en slags ”Dansmusikhistoria för Dummies” som spänner från jazzig house, ambient, drum’n'bass och 2step till hiphop, soul och dub. Roligast är, som så ofta, att upptäcka hur mycket bra musik det finns kvar att upptäcka i världen. Jag måste nog ge Omar en ny chans efter att ha hört Tell Me med sin vansinniga syntbas. Låtarna med Archie Bell & The Drells och The Commodores får mig att inse att jag nog måste upptäcka dem på allvar nu. Remixen av Handsome Boy Modeling Schools fantastiska Sunshine är inte alls pjåkig, men rätt blek ställd bredvid originalet.

Eftersom Back To Mine mer riktar sig till oss som redan är alldeles för musiknördiga blir jag tyvärr lite förvånad över hur många tråkiga val som också hittat in på skivan. Outkast, Zero 7 och LTJ Bukem hade gärna fått stå åt sidan för något mer obskyrt. Självklart har Cole också fått med två egna alster: dels hans egen Jazzanova-remixade Sincere och dels hans remix av Goldies Believe. Ingen av dem tillhör höjdpunkterna på skivan.

Men med det sagt är det ändå en samling med nästan bara bra låtar, även om jag själv nog hellre sett lite mer udda val. Men det är väl bara av ren egoism. Ett MJ Cole-fan kommer förmodligen att se mycket jag missat på Back To Mine. För för mig blir det här varken mer eller mindre än ett blandband för sena nattimmar eller slöa stunder i hängmattan.

Ett Sommar utan pratet, om man så vill.

Ola Andersson

Publicerad: 2002-04-03 00:00 / Uppdaterad: 2007-10-02 19:06

Kategori: Recension | Recension: #1382

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig