Den som säger sig gilla gangstarap utan att äga en enda skiva med Geto Boys ljuger förstås. Under några år knåpade Bushwick Bill, Willie D och Scarface ihop några omistliga rapalbum. Förutom att vara pionjärer inom gangstagenren visade trion även att hiphop inte bara var en angelägenhet för öst- och västkusten. Det gick precis lika […][...]

Man kan få en sämre start än att få Run DMCs Jam Master Jay som mentor om man vill slå igenom som hiphopgrupp. 1993 kom debuten Bacdafacup på Jays egen etikett JMJ Records. Slam (en av världens bästa hiphop-partylåtar) brölade ut genom högtalare mest överallt och debuten sålde hur många busslaster som helst. Lite mindre […][...]

Det jag gillat mest med DJ Jazzy Jeff när han jobbat med Will Smith är hans lekfullhet, det sköna jazzgunget, de oväntade influenserna och det precisa snabba skivhanterandet och mixandet. Charmigt, men med en solid rytmkänsla och musikalitet som inte (alltid) skymts av Wills vidöppna käft. Den här skivan är inte alls som jag hade […][...]

Public Enemy går in på sitt femtonde år. En anledning så god som någon att släppa en skiva. Eller första delen i en trilogi. ”Revolverlution” – historiens första interaktiva skiva säger PE och det kan nog stämma. Det här är interaktivt på ett helt annat sätt än tidigare försök i den genren. Här handlar det […][...]

För lite drygt ett år sedan skrev jag om Scienz of Life att det luktade underjord lång väg om dem. Då handlade det om debuten ”Coming Forth by Day: The Book of the Dead”. Till en början får jag samma känsla av ”Project Overground: The Scienz Experiment”, men som titeln antyder har trion utvecklats och […][...]

När jag mötte Helis musik de första gångerna var jag genomgående positiv. På enstaka spår på en lång rad samlingar sken en oslipad diamant. När tolvan ”Startklar” dök upp för ett tag sedan blev jag inte lika imponerad. Ärligt talat var den lite småtrist. Ändå fanns där ljusglimtar som pekade mot att det nog fanns […][...]

Jag blev häftigt förälskad i ”Blazing Arrow” redan vid den första lyssningen för ett par månader sedan och kände mig rädd för att vara lurad. Så där lurad man kan bli om musik är väldigt självhäftande, men sedan bleknar innan man fått någon djupare relation. Men jag har inte ledsnat, tvärtom. Skivan känns snarare som […][...]

Scratch, eller Kyle Jones som han egentligen heter, har varit en del av The Roots-kollektivet sedan ”Illadelph Halflife”. Han är en av konstellationens två beatboxare och munljudskonstnärer (Rahzel är den andre). När Scratch själv beskriver sin stil blir det som 1/3 beatboxare, 1/3 röst-DJ och 1/3 organisk producent. Till skillnad från Rahzel som med sin […][...]

Efter att ha turnerat världen över mer eller mindre oavbrutet i nästan två år, bland annat med en spelning på Roskildefestivalen förra året, började Orishas i höstas spela in uppföljaren till sköna debuten A Lo Cubano. En skiva som mer eller mindre helt försvann här i Sverige men som blev en stor hit, framförallt i […][...]

Så är det då snart dags för första skivan från nästa gäng ur Special Blend-kollektivet. Den här gången har stafettpinnen gått till Matte, Tom P och DJ Siesta i Fjärde Världen. Debuten Världsomspegling väntar runt hörnet och under tiden får vi smakprovet För alltid. Precis som hos kollegorna i Fattaru är det Masse som producerat […][...]