Vem orkar bry sig om ett solosläpp från Wu-Tang 2004? Inte den svenska kvällspressen i alla fall. Jonna Sima nöjer sig i Expressen med att konstatera att ”Allt, förutom spår 2-4, är undermåligt.” Markus Larsson tar i ännu hårdare när slentrianyxan faller över stackars Method Mans nacke: ”Skivan är hiphopversionen av Tommy Salos pucknick. Ett […][...]

Petter är här igen. Södermalms mesta. Förra gången klev han tillbaka på scenen med Tar det tillbaks. Slog lite snett underifrån. Det gör han inte den här gången. Istället står han där självsäkert störst, bäst och vackrast. Störst, bäst, vackrast och nybliven pappa. Att Ronin öppnar med Christian Falk-producerade dragspelsmarschen Kom kom kom är föga […][...]

Det är ingen överdrift att påstå att Anticon är 2000-talets hittills största namn på den oberoende hiphop-scenen (möjligen i konkurrens med Def Jux). Med en strid och konsekvent ström släpp har de fyllt ryggsäckar med tolvor och album. Efter fem år tyckte någon att det var dags att dra i bromsen, stanna upp och se […][...]

Samma lika eller helt nytt annorlunda? Frågorna var kanske fler än så när Organism 12 flyttade till Timbuktus bolag Juju. Jag funderade rätt mycket över vem som skulle bli beatleverantör. Skulle herr chef skicka honom raka vägen till Breakmecanix-fabrikens knorravdelning eller skulle han få fortsätta på det inslagna Masse- och DJ Large-spåret. Varken eller och […][...]

Det är inte mycket som finns kvar av det Teddybears som en gång spelade högljudd hardcore i Bad Brains anda. Inte mycket mer än attityden att göra vad som faller dem in utan att bry sig nämnvärt om vad någon annan tycker. Dagens Teddybears är kungarna av spritfest-soundtrack. Snubbarna som ser till att få fart […][...]

Det börjar med en tigerjakt i kineskvarteren någonstans i närheten av ett soldisigt men gråfuktigt Staten Island. Tillsammans med Ayatollah bjuder The Last Emperor på ett stycke som låter klassisk Wu-Tang om än ett par snäpp mindre svartsynt. Andraspåret ”Karma” fortsätter längs ungefär samma stig med samma resesällskap. Sen irrar vår hjälte bort sig längs […][...]

När Petter dök upp på musikscenen fick han självklart frågan varför han rappade på svenska. Svaret blev kort och gott att han tyckte att han var kass på engelska. En självinsikt som fler svenska rappare kanske borde ta till sig. En av dem som däremot inte alls behöver skämmas för sin engelska är Akem, bland […][...]

När Obnoxiuz körde över allt motstånd på DJ Silences mixtape (ja, eller CD då) gjorde jag en mental anteckning om att hålla öronen öppna efter mer. En ganska bra bit före jul ramlade tolvan ”12 Inches of Illness” in. Jul, nyår, nytt jobb och allmänt jävelskap gjorde att jag inte fick tid med min 1200:a. […][...]

Jag vet inte hur mycket Timbaland har påverkats av att hänga med Bubba. Det kan lika gärna vara en slump, men sedan sydstatsrapparen klev ombord på Timbas Beat Club Records har en ny sida av Timbalands musik växt fram på riktigt. Den med ena foten djupt nere i söderns själ. Även om Ugly var en […][...]

07.59. Flight 11 lyfter från Bostons Logan International Airport med 92 människor ombord. En har lämnat sin hustru mitt i ett gräl. En annan ska återförenas med sin bror. Det är en vacker dag. Ni kan historien. Den här gången är det Cunninlynguists tur att berätta. Berättelsen börjar någonstans mitt emellan 50 Cent och Anticon-gänget, […][...]