När Obnoxiuz körde över allt motstånd på DJ Silences mixtape (ja, eller CD då) gjorde jag en mental anteckning om att hålla öronen öppna efter mer. En ganska bra bit före jul ramlade tolvan ”12 Inches of Illness” in. Jul, nyår, nytt jobb och allmänt jävelskap gjorde att jag inte fick tid med min 1200:a. Så den låg där nätt och jämnt spelad rätt länge.

Obnoxiuz försöker inte förändra hiphopens spelregler. Han vill bara gör hiphopen så som han gillar den.

Jag hör spår av Arsonists, ett ungt Looptroop, Scienz of Life med flera. Det är för nackarna snarare än dansgolvet. Inga slagkraftiga refränger. Bara schyssta beats och ord stapplade på varandra. Scratch och enkla små ljud som färgar murrig bas och trumma.

Jag blir inte lika vält den här gången. ”Toonland” var en solklar hit. Det här är bara bra. Bäst är partystartaren ”Live All Night” där Obnoxiuz får sällskap av Spec vid mikrofonen. Deras samspel gör att det lyfter ett snäpp högre, låten får mer liv.

Jag tänker lyssna nästa gång också. För det finns löften om mer och utveckling här. Och tyckte du att Looptroop var bättre före ”The Struggle Continues” vill du inte sova på det här.