Wale Oyejide har ena benet i Detroit och det andra i Nigeria (bildligt talat). ”One Day… Everything Changed” reser mellan de båda hörnen av klotet. Hämtar lika mycket näring i 70-talets afrofunk som 00-talets urbana musik. Själv kallar han det broken jazz. Och eftersom han redan tidigare gjort en uppskriven instrumentalskiva under pseudonymen Science Fiction […][...]

Glaciuz är den där snubben som lurat runt hörnet i flera år nu. Från Göteborg har han susat fram och tillbaka genom landet och fört oväsen. Stökat och rumlat. Lagt en vers här och en där. Varit en del av kollektivet som kallade sig BlaO. Nu, äntligen dags att kliva ut i eget namn under […][...]

”So now ladies and gentlemen it is star time. Are you ready for star time!?” Öppningen är en omstöpning av 1962-års Apollo-show. Den lämnar mig med tanken: ”Släpp samplingen fri!”. På allvar. Släpp den fri. Vi, mänskligheten, har inte råd att fortsätta låta de mest kreativa hiphopmakarna gömma sin musik i mörka vrår. Ja jag […][...]

När Jay-Z skulle spela in ”Black Album” skrev ?uestlove ett förslag till hur han borde göra sin sista skiva. Håll dig kort var kärnan i rådet. Han ville få ett klassiskt hiphopalbum i retur. Ingen utfyllnad, bara dräpare. Så när det var dags att följa upp kaotiskt eklektiska ”Phrenology” tog han med sig sina egna […][...]

Hiphopåret 2004 är alldeles utmärkt. Kanske inte det mest nyskapande. Kanske inte det mest uppskrivna. Men ändå fyllt av godis för den som lyssnar och letar lite. Kanye West är årets fixstjärna. Athletic Mic League har sparkat skruvade knorrar mot en intet ont anande publik. Okayplayer-gänget släppte en bitvis svinbra samling. Talib Kweli har gett […][...]

Nej, jag kan inte. Jag har gått och väntat på att jag ska lugna mig ett tag nu. Tänkte ge det någon vecka, sen skulle jag nog tröttna och inte bli lika glad längre. Men varje gång jag tar och spelar den igen, så slår det mig. Den här skivan svänger så jäkla hårt. Timbuktu […][...]

Jahaja. Beastie Boys hiphopens brådmognaste farbröder är tillbaka. Och de vågar sig på att göra en renodlad och fokuserad hiphopskiva. Kan de inte försöka göra något nytt? Skriva om några regler? Spränga lite gränser kanske? De där tankarna är egentligen inte mina, men jag har läst dem om och om och om igen i varenda […][...]

Som att få smälla på bollen mot öppet mål från två meters håll och ändå inte lyckas med mer än stolpe in. Så känns det när jag lyssnar på ”True Notes vol. 1″, den första utgåvan på The Roots nystartade skivbolag Okayplayer Records. Uppställningen som mönstrats är i det närmaste oklanderlig ur ett okay-hiphop-perspektiv. Säkra […][...]

Att säga att förväntningar inte spelar in när man lyssnar igenom en ny skiva är förstås ren lögn. Det gäller i synnerhet de artister vi förväntar oss underverk av varje gång något nytt dyker upp. Missy Elliott är en sådan artist. Det är ju trots allt hon som på många sätt förkroppsligat Timbalands rymdfunk. Som […][...]

Jag hade inte ens tänkt tanken. Inte nuddat vid möjligheten. Så det kom som en blixt från klar himmel när DN förklarade att Ayesha bor i Hässelby Gård en förort till Stockholm. Med ”Jade Fever” i lurarna hade jag funderat på om hon kanske höll till i London, Barcelona eller Paris? Att det inte var […][...]