”Now. It seems to be some people out there who don't know what a party is. You know what I'm saying, hell yeah? Let me bring it down for you. You pay too much money to come in here an' sit on yo' ass, right? So the best thing to do is just have a […][...]

Ibland måste man åka till den plats där musiken finns. Göra det där lilla extra för att få bästa utdelning. Gå steget längre och inte vänta på att få serverat på silverfat. Det är en av de viktigaste påminnelserna Anders gett mig sedan han klev ombord hos oss i slutet av förra året. I januari […][...]

Innan konserten är jag lite orolig över den korta speltiden. Enligt programmet har festivalens samtliga artister nämligen en och en halv timme på sig. Jag minns hur snopet det kändes när p-funkcirkusen precis blivit varma i kläderna och fick avbryta sin spelning efter ungefär den tiden på Skeppsholmen härom året. Det ska visa sig att […][...]

Genre: Gangsta Metal Allt började med soundtracket till ”Judgment Night”. Sen kom Ice-T och förde in metallgitarrerna med Body Counts ”Copkiller”. Chris Barnes i Six Feet Under gruffade ”No warning shot, I put a bullet between your fucking eyes, die motherfucker, die, die”, på ett sätt som fick Eazy-E att göra tummen upp från kanten […][...]

Vem orkar bry sig om ett solosläpp från Wu-Tang 2004? Inte den svenska kvällspressen i alla fall. Jonna Sima nöjer sig i Expressen med att konstatera att ”Allt, förutom spår 2-4, är undermåligt.” Markus Larsson tar i ännu hårdare när slentrianyxan faller över stackars Method Mans nacke: ”Skivan är hiphopversionen av Tommy Salos pucknick. Ett […][...]

”Deep in the black of my mind lies a funky of another kind” 10 sekunder. Längre än så tog det inte innan Amp Fiddler hade knockat mig. Att ”Waltz of a Ghetto Fly” var riktigt bra visste jag redan efter första lyssningen för över en månad sen. Sen tog jag semester och ni fick inget […][...]

New Orleans hade jazzen. New York discon och hiphopen. Chicago blev startpunkten för housemusiken. Garagen började mullra i New Jersey. Detroit hade Tamla Motown. Och den musik som kom att få namnet techno. När Kraftwerk började skapa sina banbrytande ljudbyggen i början av sjuttiotalet kom en viktig del av inspirationen från den svarta funken, en […][...]

Utan att ge mig in i debatten om kommersiell musik kontra underjord kan jag nog våga mig på en gissning att de flesta artister förmodligen har ”kunna leva på min musik” högst upp på sin lista. Men jag gissar att ”klassiker” också ligger rätt bra till för en, åtminstone, topp fem-placering. Med klassiker menar jag […][...]

Jag hade svårt för Kaah i början. Jag gillade ju faktiskt flera låtar. Men jag hade lite svårt för våldtäkten på det svenska språket. Men när jag kom över det fartguppet upptäckte jag ju att Kompissång var en riktigt skön soultripp med sina sommarvibbar. Men det fanns flera halvtrista låtar. Detsamma gäller för uppföljaren Soulrebell, […][...]

112, Mary J. Blige, Mariah Carey, Faith Evans, Jay-Z, Lil’ Kim, LL Cool J, Mase, New Edition, The Notorious B.I.G. , Pebbles, SWV, och TLC. Artister som Sean ”Puffy” Combs producerat. Det är lätt att glömma när man hör katastrofala Bad Boy For Life. Och ärligt talat har Puffy inte gjort något bra som rappare. […][...]