Medvetet ändamål eller inte, We Know We Don’t Know bjuder på en nostalgitripp utan dess like. Gemene man skulle nämna Fireside anno 1995 som referensram, vilket i sig inte är fel. Quagmire blandar dock ytterligare influenser i smäldegeln där Drive Like Jehu är huvudsakliga ingrediensen och Steve Albinis ljudexcesser den slutliga kryddan, pricken över iet. […][...]

Ikväll startar den andra upplagan av Way Out West i Göteborg. Mellan stormbyarna rekommenderar vi följande. Torsdag: Petter (23.00, Trädgår’n) 10 år i branschen och hiphopsvängen firar Petter med kändiskavalkad och kanske en historisk svensk hiphopspelning tillsammans med Klubb Scratch. Utöver bland annat Looptroop, Thomas Rusiak och PeeWee på scen så ska det bjudas på […][...]

Britta Persson. Bild: Jesper Berg, rockfoto.nu Britta Persson bjöd festivalbesökarna på en sorgligt nog onyanserad och en nära nog apatisk spelning på torsdagen. Med Per Nordmark, verksam i bland andra Fireside, NEI och bakom Christian Kjellvander, som uppbackning bakom trumsetet såg Uppsaladottern minst sagt missnöjd ut med upplägget och det avspeglades också i uppträdandet. Synd, […][...]

På framsidan av The Bear Quartets ”Angry Brigade” sitter Calle Olsson utomhus på en stol. Invirad i ett stort duntäcke. Tyst och ensam. En förgrundsfigur från bakgrunden. Han har spelat med The Bear Quartet länge. Han är lika mycket Firesides femte medlem. Men mest av allt ingenting av det där. Mest av allt är han […][...]

Det är ett gott tecken när en handfull låtar får mig att börja fantisera om att starta ett nytt fanzine. (Jag är ganska duktig på att visionera teman för fanzine, mycket sämre på att genomföra idéerna. Mitt senaste koncept var ett fanzine som bara skulle handla om band, filmer, kläder etcetera med apkoppling.) The Je […][...]

För min del var årets omröstning mer spännande än någonsin. Under året har sju vilda kort blandats in i leken och jag kan ärligt skriva att jag inte hade en aning om hur listan skulle sluta. Eftersom fyra av skribenterna (Anders, Emelie, Kjell och Marie) bara varit med någon månad och tre (Kristofer, Susanna och […][...]

Det är klart att jag kan hålla med om att det var tunt med stora internationella artister av intresse på Hawaii-scenen i år. Jag såg tre konserter där. Alla med svenska band. En svaghet? Jo, kanske. Men också ett styrkebesked från det svenska musiklandet. Några intryck från årets festival. BÄSTA KONSERTEN Moneybrother. Jag har redan […][...]

Blam! I got to be quick So you won't wake up… 'Cause if you do I don't know how to handle you Jag blir lika överkörd varje gång. Och jag älskar det. Jag verkligen älskar det. När öppningsackordet på Interlace släpper ett ton tegelstenar över mig och dammet knappt hunnit lägga sig innan det rörs […][...]

Fireside började med att släppa ett mycket bra debutalbum ”Fantastic Four” som var mer hardcore än de senare albumen. Efter den kom de två mästerverken ”Do Not Tailgate” som fick en Grammis för bästa hårdrock och ”Uomini D'Onore”. Därefter kom då ”Elite”, som jag tycker var ett snedsteg av gruppen. Sedan dess har jag gått […][...]

Det finns en del givna regler för hur en samling bäst skall sammanställas. En samling av den typ som ”Hello Kids” är (alla låtar som inte fått plats på album) ska vara kronologisk. Det brukar vi väl vara överens om? Men jag vete tusan om det här inte är beviset för att det omvända egentligen […][...]