Recension
- Do Not Tailgate (cd) Fireside
- 1996
- American Recordings
Som en epileptisk ångvält
Lyssna
Externa länkar
- firesidemusic.com
- Fireside har äntligen en officiell sajt.
- Startracks
- Bandets "riktiga" skivbolag.
- firesideometer.com
- Får inte missas. Alla intervjuer, oavsett vem som intervjuas, inleds med en fråga i stil med "So, have you ever heard of the Swedish band, Fireside? What do you think of them?".
- Fireside-special
- Vår Firesidespecial. Ganska fet.
Blam!
I got to be quick
So you won't wake up…
'Cause if you do
I don't know how to handle you
Jag blir lika överkörd varje gång. Och jag älskar det.
Jag verkligen älskar det.
När öppningsackordet på Interlace släpper ett ton tegelstenar över mig och dammet knappt hunnit lägga sig innan det rörs upp och lungorna som nyss tömts kippar efter luft och det enda de suger i sig, det enda som finns överhuvudtaget, är galet spretande, tajt och brutalt vacker musik.
Och texter som dryper av utanförskap och taskigt självförtroende.
Interlace och Smokerboy golvar dig och Left Rustle är första chansen att kravla sig upp på svajiga ben. Men du hinner aldrig samla dig förrän Kilotin däckar dig igen. De tuggande gitarrerna bollar dig fram och tillbaka. De slår dig först blodig för att sedan mala ner dig.
Tyngd och dynamik i perfekt samspel. Allt är så löjligt tajt. Det finns inte ens några pauser mellan låtarna. Allt flyter samman i en intensiv anstormning. En skenande, epileptisk ångvält. Tung och oförutsägbar.
Jag skulle lätt kunna lyfta fram detaljer i varenda låt som gör Do Not Tailgate till en skiva som så här som sju år (beroende på hur man räknar) senare inte känns som den egentligen har åldrats alls. Men ska man försöka sammanfatta det så handlar det om ett fantastiskt lagarbete.
Produktionen är trots sin enkelhet, otroligt dynamisk. Trummorna och basen lägger en helgjuten, men detalrik grund, som gitarrerna sicksackar fram över. När garden är undanröjd sticker sången kniven i dig.
Varje medlem är ute på sin egen vansinnesfärd – men ändå alltid tillsammans i helheten. Detaljerna är viktiga – helheten allt: Do Not Tailgate.
Publicerad: 2003-04-17 00:00 / Uppdaterad: 2008-02-07 14:33
8 kommentarer
”I got to be quick
So you won't wake up”?
På min skiva sjunger stoffe ”quiet” och inte ”quick”. Ovanligt klantigt…
#
Klockren skiva. Den fick till och med mig att lyfta på arselet och gå och se bandet live redan '96. Jag är stolt över Fireside.
#
>outatime: det gör han i mitt texthäfte också, men inte i mina öron.
Det är ingen nyhet att långvarigt lyssnade kan ändra på texter, men jag kollade efter din kommentar och tycker att det rent uttalsmässigt ligger någonstans mittemellan quiet och quick. Det är inte helt ovanligt att grupper sjunger nåt annat än vad som står i texten.
Oavsett hur det är i detta fall så sjunger han quick i min stereo.
#
Sanslöst bra skiva. Varenda sekund är fantastiskt bra.
#
quick är ju mycket sämre än quiet i det sammanhanget.
#
Som sagt: enligt texthäftet är jag ute och cyklar så det stänker om det, men hittills har Kristofer sjungit ”quick” för mig och lär nog fortsätta göra det också. Det passar ju faktiskt rätt bra med båda. ”Quiet” för att inte kvinnan i fråga ska vakna av oväsen och ”quick” för att man ska hinna därirfån innan hon gör det…
#
Definitivt ”quiet”.
Man hör ju ”kuajed”, iaf ur vänstra kanalen.
”Quick” uttalas ju ”kuick”.
Bra recension i övrigt.
Men ingen verkar märka hur influerad skivan är av bandet Quicksands album ”Slip” och ”Manic Compression”
#
el mako>>det är väl klart att man hör vad dom lyssnade på när dom gjorde sina två första album…Fantastic four är ju nästan snodd rakt av! men bra är den iaf!
#
Kommentera eller pinga (trackback).