Man kan ha många åsikter om San Franciscoduon Matmos, Drew Daniel och Martin.C. Schmidt, men en sak alla kan enas om är att de alltid är ytterst konsekventa i sitt skapande. Oavsett vad varje skiva eller projekt, ett begrepp som i Matmos fall känns mer relevant, avhandlat har de alltid tagit sina musikaliska idéer så […][...]

Jag fascineras av tanken på delarna till ”The Eraser” som skvalpade som vågorna på omslaget i Thom Yorkes dator. Var för sig bara ljud som skapats under de senaste åren. Och precis som Knut den Store, som är avbildad på omslaget, inte klarade hindra vågornas skvalp behövde Thom Yorke att bringa reda bland det material […][...]

Enligt Ebb, eller Engelbrekt Berg som han heter i passet, har mycket av inspirationen till debutskivan Loona hämtats från skogarna och naturen i Norrbotten där han vuxit upp. Har man någon gång upplevt de täta skogarna och vidsträckta omgivningarna där förstår man precis vad han menar. Inte så att Loona är ren naturromantik men Ebbs […][...]

Luomo, Conoco, Sistol och förstås Vladislav Delay. Lägg till några andra samarbetsprojekt och du börjar få lite grepp om den musik Sasu Ripatti gett ifrån sig. Under resans gång har även Uusitalo dykt upp. På ett sätt har Ripattis musik varit lika spretig som hans alter egon. Från skruvade och lågmälda hiphop-liknande produktioner över ljudbyggen […][...]

Med jämna mellanrum stöter jag på låtar som jag borde gilla. Låtar som jag vet att jag verkligen borde gilla. Alla ingredienser finns där, men trots det klickar det inte. Det där obeskrivbara som behövs finns inte där, utan att man kan sätta fingret på vad det överhuvudtaget skulle kunna vara. Unais Oh You and […][...]

Det känns fullt logiskt att rubriken här ovan är lånad från en titel på The Exchange Session Vol 1. Framförallt för att den sammanfattar exakt vad skivan handlar om. Ett möte mellan elektronik och organiska rytmer. Mellan primitivt och modernt. Mellan maskin och människa. Allt med målet att se om det går att sammanfoga och […][...]

Såhär i bistraste midvintertid vore det väldigt tillfredsställande att sätta sig framför en skön varm brasa när man kommer hem i vintermörkret. Men saknar man den möjligheten får man hitta på något annat. För mig har, i brist på den verkliga varianten, Bernhard Fleischmanns The Humbucking Coil de senaste månaderna fungerat som fullgod ersättning. En […][...]

Ramjac är kanske mest (o)känd som beatmakaren bakom Natalie Gardiner, som släppte sitt hittills enda album 2004. En skiva som gjorde allt för att inte tränga sig på, men som samtidigt vägrade att lämna ifred. De tretton spåren pekade ut en på många sätt ny riktning för det vi kan kalla svensk soul. Hon plockade […][...]

Nicolettes senaste skiva kom 1996. Några av er minns henne kanske som en av vokalisterna på Massive Attacks utmärkta andra skiva, ”Protection”, från 1994. Till skillnad från senast, då hon jobbade med flera av de då hetaste europeiska elektronikaproducenterna, har hon den här gången gjort det mesta själv. Det har tagit hennes musik i en […][...]

Jag fick aldrig tag i något ex av Monotoni #1. Den var slutsåld innan jag ens hann fatta vad som hände. När den här recensionen skrivs är Monotoni #2 också slut. Och ja, just därför den här texten kanske är lite onödig. Men de goda nyheterna är att du ändå kan få tag i eget […][...]