Det känns fullt logiskt att rubriken här ovan är lånad från en titel på The Exchange Session Vol 1. Framförallt för att den sammanfattar exakt vad skivan handlar om. Ett möte mellan elektronik och organiska rytmer. Mellan primitivt och modernt. Mellan maskin och människa. Allt med målet att se om det går att sammanfoga och vad det i så fall kommer utmynna i.

De som står för mötet är den legendariske trumslagaren Steve Reid med en 45-årig karriär och en enorm meritlista med, bland många andra, James Brown, Sun Ra, Miles Davis och Fela Kuti i bagaget och electronicaunderbarnet Kieran Hebden.

Ett samarbete som inleddes när Hebden gästade på Reids Spirit Walk vilket följdes av ett gäng livespelningar innan duon slutligen bestämde sig för att se vad en spontan studiosession skulle utmynna i. En del av resultatet från den enda helt improviserade, oklippta inspelningen är det som finns på The Exchange Session Vol 1. Resten släpps som The Exchange Session Vol 2 senare i år.

Med det upplägget i åtanke, att fånga musiken på skiva i samma ögonblick som den uppstår utan några som helst pålägg eller justeringar i efterhand, är det inte förvånande att The Exchange Session Vol 1 låter som den gör. Det märks att det handlar om ett experiment och ren improvisation från Reids och Hebdens sida. Melodi är underordnat. Känsla och spontanitet ledorden. Resultatet är ett virrvarr av gnyende ljudfragment och galopperande rytmer som ständigt byter skepnad och muterar. Det märkliga är att duon ur det till synes totala kaos som råder ändå lyckas skapa något vägrar släppa taget.

Förvisso mer fascinerande än direkt njutbart men samtidigt också ytterst suggestivt och dramatiskt som när Morning Prayer med electrotrummig shamanism frammanar bilder av frenetiskt dansande mörka skepnader kring en flammande eld. Allt medan musiken röstlöst mässar med full kraft. Reid smattrar på cymbalerna och en tung bastrumma medan Hebden framkallar en säregen kakaofoni av misshandlade saxofoner och halkvävda flöjter ur sin allt mer hastigt imploderande instrumenthög.

Soul Oscillations börjar med skrotuppslagsinstrumentering a la Tom Waits och små sylvassa digitala knott som far omkring i ljudbilden innan den så sakteliga, som ett gammalt skitigt pustande ånglok, tar fart när Reid börjar driva på. För varje krasch från Reid ökar intensiteten både i hans spel och i Hebdens ljudmassa. Det hela utmynnar i ett fem minuter långt makalöst trumsolo samtidigt som Hebden i ren eufori kastar in allt fler metalliskt skeva oljud som kontrast. Ytterst märkligt och märkligt spännande.

Avslutande Elektricity and Drum Will Change Your Mind accelererar på samma sätt men här får Reid dominera fullt och fritt medan Hebdens ljudbidrag ligger mer i bakgrunden. Åtminstone till dess att en pårökt R2-D2 med trasigt frijazzchip släpper loss för fullt fast mest lyckas åstadkomma modemkopplingstoner innan en fullständig systemkollaps bränner ut alla återstående kretsar.

The Exchange Session Vol 1 är musik på väg till sammanbrott. Psykedelisk gränsfallsmusik som får hjärnan att dansa.

Elektricity and Drum Will Change Your Mind.

Onekligen.