Jag vet inte om trion Matt Parker, Chris Amblin och Ayu Okakita skulle hålla med om påståendet att det är väldigt svårt att peka ut ett specifkt sound som kännetecknar Nedry. Men när man på deras debut kastas från elektronisk valiumambient till skenande distade rockgitarrer via ett stop i främre Orienten inom loppet av ett […][...]

Det fanns två anledningar till att jag snudd på hoppade högt när jag hörde talas om Drop: 1. No Matter What 2. Hospital Records. När jag nyligen listade ett gäng skitbra låtar från 2007, såhär 2009, var det i flera fall bokstavligen talat ett par år sedan jag hörde några av låtarna. I några av […][...]

Så var det maj och den där månaden med konstigt väder har gått förbi. Och som vanligt är det dags för oss på redaktionen att utpeka vad vi tyckte var bäst. Cursive Mama, I’m Swollen (album) Förväntningarna efter 2006 års Happy Hollow var skyhöga och förhandsexet infriar dem med råge. Med släppdatum 1 juni kan […][...]

I över tio år nu, sedan debuten med Song In The Key Of Knife, har Tony Colman genom sitt bolag Hospital Records och framförallt som London Elektricity sett till att flytta gränsen för vad som egentligen är drum and bass. Genom att infoga allt större element av soul, jazz och funk och genom att lägga […][...]

När Logistics 2006 släppte sitt debutalbum Now More Than Ever landade ett av de bästa drum’n'bass-album som överhuvudtaget spelats in. Att det var Hospital Records som stod bakom var inte särskilt oväntat. Hospital har ju skämt bort oss med överlöjligt bra, själfylld och melodiös drum’n'bass så här långt in på millenniet. Eller som London Elektricity, […][...]

Det är ju på papper en helt strålande idé egentligen. Tussa ihop elektronmusiklegenden och Moogpionjären Jean Jacques Perrey med namn som Edith Piaf, John Cage, Walt Disney, DJ Premier och Air på sin samarbetslista sedan tidigare med en av Warp-stallets allra mest innovativa artister Luke Vibert och se vad det leder till. Båda med en […][...]

Find The Form är Jonatan ”Ernesto” Bäckelies tredje album och jämfört med föregångarna Album och A New Blues där det stundtals kändes som om han fortfarande sökte sitt uttryck det i särklass jämnaste och mest sammanhållna. Även om det funnits många tidigare Ernestolåtar att njuta av känns det nu som om han även hittat hem […][...]

This album marks the eradication of rock and roll from the face of the planet Welcome to the new generation… Fem år efter det att några av europas då främsta namn på techno-scenen tagit Art of Noise låtar och gjort egna, för det mesta rätt löst hållna, tolkningar av dem var det dags för nästa… […][...]

Det bara smäller till. En metalliskt distad robotröst förkunnar This is Electro omgiven av en avgrundsdjup, omskakande hotfull bas och ettriga ständigt muterande synthslingor. Det finns ingen som helst anledning på att tvivla på budskapet. This is Electro är breakstinn electro med en basgång som ruskar om tarmpaketet och beats som stöter luften ur lungorna. […][...]

Enligt Ebb, eller Engelbrekt Berg som han heter i passet, har mycket av inspirationen till debutskivan Loona hämtats från skogarna och naturen i Norrbotten där han vuxit upp. Har man någon gång upplevt de täta skogarna och vidsträckta omgivningarna där förstår man precis vad han menar. Inte så att Loona är ren naturromantik men Ebbs […][...]