dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Jean Jacques Perrey & Luke Vibert: Moog Acid
Moog Acid (cd) Jean Jacques Perrey & Luke Vibert
2007
Lo Recordings/dotshop.se
6/10

Moogen musik

Lyssna

Sök efter skivan

Det är ju på papper en helt strålande idé egentligen. Tussa ihop elektronmusiklegenden och Moogpionjären Jean Jacques Perrey med namn som Edith Piaf, John Cage, Walt Disney, DJ Premier och Air på sin samarbetslista sedan tidigare med en av Warp-stallets allra mest innovativa artister Luke Vibert och se vad det leder till. Båda med en uttalad ömsesidig respekt för varandra och en gemensam förkärlek för just Moogsynthen och de möjligheter den kan erbjuda.

Jaha, och vad får vi då?

Ja, ganska mycket vad innehållsförteckningen lovar. Rejält syrad och skruvad Moog-musik där Vibert rycker loss delar ur Perreys tidigare verk, lägger till sina egna sedvanligt gungande funkiga rytmer och samplingar innan Perrey själv slänger sig in och Moogifierar allt ännu mer.

Ena stunden iklädd en lätt illasittande cocktailkostym i loungeiga Schwing, i JJPLVDNB som en drum’n’bassifierad tolkning av musiken till en tecknad film anno tidigt 60-tal och i White Knight (Black In The Day) förklädd till Kraftwerk på yster analog oktoberfest. Däremellan svänger duon även loss i elektronisk handklappsledd surfdisco i Analog Generique och levererar en fullständigt förryckt version av Broder Jakob i en tappning som med de djupaste och mest förvrängda av subbasar, Kalle Anka-knorrande och vildsint ploppande Moogar, handklapp och en osynkad dagisbarnskör låter precis lika underlig som beskrivningen.

Perreys naivistiska melodier stöter ihop med Viberts ultramoderna elektronik och genreöverskridande rytmer i en blandning som rör sig från easy listening till stenhårda acidinslag och allt däremellan. Nutid möter dåtid och det är verkligen just ett möte det handlar om. Ett möte där ingen tar överhanden utan där Perrey och Vibert bidrar precis lika mycket till uttrycket och elegant lyckas få ihop sina respektive insatser.

Kanske inte fullt så engagerande som man kunnat önska hela vägen men ändå ett både lyckat och nog så intressant samarbete. Lätt förvirrat och smågalet men på ett väldigt charmerande sätt.

David Drazdil

Publicerad: 2007-12-27 00:01 / Uppdaterad: 2007-12-28 11:22

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #4418

2 kommentarer

Ok, nu väntar jag på hyllningen till ”på ren gaisiska”.
En magnifik hyllning till ett fotbollslag av celebriteter som Ebbot, Håkan Hellström, Jor-el,Jönsson (Attentat) och Emrik (stonefunkers) osv..

:::::L::::: Oregistrerad 2007-12-27 09:53
 

Bra recension på ett klart intressant album. Sådana här roliga samarbeten sker inte alltför ofta.

Medlem 2007-12-27 23:39
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig