Berns, Stockholm. Det är en söndagkväll i slutet av maj och ett par hundra personer har samlats för att titta på en veteran. Några vill se en gitarrfantom. Några är egentligen fanatiskt intresserade av en annan amerikansk artist. Några har varit med från början. Några är milt medtvingade som sällskap. På utsatt tid kliver den […][...]

Junip som lanseras som José González ”nya” band släppte sin debut-ep redan för fem år sedan. För ett par år sedan medverkade de på ”Svensk populärmusik volym två” med ”Turn to the Assassin” som återfinns på den ep bandet släppte i måndags. Junip, som förutom González består av Elias Araya och Tobias Winterkorn, bjuder inte […][...]

Nashville String Machine. Levande stråkar som låter som en maskin. Bedragarna som lurat Bruce Springsteen och Brendan O'Brien att få vara med igen. Jag tar fram det onda örat när deras plastiga stråkar lägger sig som en våt filt över titellåten ”Devils & Dust”. Jag blir upprörd när den begår samma orätt mot ”Reno”, ”Black […][...]

Som band betraktat var Raymond & Maria aldrig särskilt intressanta. Istället var det reaktionerna de gav upphov till – kritiken, misstänksamheten, konspirationsteorierna, ja, the whole popvänster shebang – som kändes väsentligt. Framförallt det här med att vara äkta. Keeping it real, liksom. Ni kanske minns det, just som Erik Zsiga avlossat sin första kula smög […][...]

Jahaja. Beastie Boys hiphopens brådmognaste farbröder är tillbaka. Och de vågar sig på att göra en renodlad och fokuserad hiphopskiva. Kan de inte försöka göra något nytt? Skriva om några regler? Spränga lite gränser kanske? De där tankarna är egentligen inte mina, men jag har läst dem om och om och om igen i varenda […][...]

Kanske fick jag full förståelse för vad Springsteen sjunger om på ”Born To Run” först då jag åkte till Asbury Park i New Jersey där hans karriär började. Närmare bestämt på en liten sylta som heter Stone Pony. De hade stängt, så där stod jag och glodde in genom glasdörren jämte några andra medelålders Brucepilgrimer. […][...]

När man går in på Skivhugget i Göteborg mitt i den kommersiella julkalabaliken är det första man ser en hel hylla med The Knifes ”Deep Cuts” och ännu en hel hylla med ”Hannah med H Soundtrack”. De är ganska utmärkande bland Bruce Springsteens senaste och den uttröttande oändliga mängd Best of-skivor som samtliga storbolag enhetligt […][...]

Någon här som kommer ihåg Bruce Springsteen? Bruce Springsteen var en orakad, lite lufsig kille som kom från halvtrasslig arbetarklassmiljö och han brukade skriva låtar om det, om hur hans farsa knegade på fabriken för att familjen skulle kunna ha mat på bordet. 1978 lyckades Springsteen fånga alla de där oidipala demonerna och stänga in […][...]

Några bra anledningar att införskaffa den här trippeln: ”Thunder road” – Springsteen kompad av endast piano och munspel. Men låten vibrerar av energi, trots avsaknaden av det driv jag vanligtvis förknippar med den. ”4th of July, Asbury Park (Sandy)” som levereras med en värme som känns. ”Backstreets” där Springsteen gör sitt bästa för att knyta […][...]

Det är ett veritabelt vulkanutbrott av tankar och känslor som en då 23-årig Bruce Springsteen vräker ur sig på debuten ”Greetings From Asbury Park, N.J.”. Det finns så mycket han vill säga och berätta att orden redan i inledande ”Blinded By The Light” formligen snubblar över varandra. ”Madman drummers bummers and Indians in the summer […][...]