Jahaja. Beastie Boys hiphopens brådmognaste farbröder är tillbaka. Och de vågar sig på att göra en renodlad och fokuserad hiphopskiva. Kan de inte försöka göra något nytt? Skriva om några regler? Spränga lite gränser kanske? De där tankarna är egentligen inte mina, men jag har läst dem om och om och om igen i varenda recension i svensk press av ”To The 5 Boroughs”. Att de borde göra vad som helst utom det som alltid varit deras kärna: hiphop. Att de inte skulle skriva flamsiga rim. (Sluta driva med mig, sen när skrev inte BB flamsiga rim? Be Bruce Springsteen sluta skriva arbetarklassromantiska texter nästa gång, ok?)

Den enda som levererat en intressant och tänkvärd sågning är Martin Gelin i sin hyllning till hiphopåret 2004, men han har fel ändå i det här fallet. (Att hiphopåret 2004 är fantastiskt är jag överens om.)

Visst. Det här är inte Beasties bästa. Inte ens topp tre. Men är den ointressant dålig för det?

Nej just det.

Jag tycker snarare att det här är en befriande fokuserad skiva. Det är skönt att äntligen få höra MCA, Ad-Rock och Mike D gör en rak samling hiphoplåtar (det var trots allt mer än 15 år sedan sist). Och är egentligen inte just det det allra mest oväntade de kunde hittat på?

Ta alla stegen tillbaka för att hitta framåt.

Visst kan jag tycka att det hade varit kul om de lyckats hitta helt nya vägar att gå längs hiphopspåret. Samtidigt gör de sin grej lika säkert som någonsin (jag gillade det då och jag gillar det nu). Här finns åtminstone en handfull låtar som utan problem kommer att kunna sälla sig till livesetet utan att hamna i skamvrån.

”3 The Hard Way”
”Triple Trouble”
”Hey Fuck You”
”Shazam!”
”An Open Letter to NYC”
Listan kan så klart göras längre.

Jag är dessutom den förste att applådera en 15 låtar och 42 minuter lång skiva.

Att som i ”Triple Trouble” ge sig på Sugarhill Gang:s ”Rapper's Delight” är så klart precis lika rätt som när Randy punkifierar de allra tidigaste av rock'n'roll-låtar eller när Franz Ferdinand uppdaterar 80-talets punkfunk. När artist efter artist kokat ny soppa på beaten från ”Licensed to Ill” måste Beasties självklart gå steget längre bakåt.

INFOGA NÅGON SORTS SAMMANFATTANDE ALTERNATIVT UTVECKLANDE STYCKE SOM POÄNGTERAR ATT SKIVAN ÄR BRA UTAN ATT VARA CIRKELSRUBBANDE HÄR.

Den enda frågan som återstår är egentligen om vi kan få se en video lika bra som den till ”Pass the Mic” eller om de för evigt fastnat i samma postironiska ”Douche après le bain”-träsk som Eminem?