Gästrecension
- Born To Run (CD) Bruce Springsteen
- 1975
- Sony/Columbia
Det bästa album jag äger – och jag hatar det
Lyssna
Externa länkar
- Mauro Scocco
- Webben.
- Jack Kerouac
- Om och med Jack Kerouac på dagensbok.com.
- Born To Run
- Lyssna på låtarna, länk till brucespringsteen.net.
Kanske fick jag full förståelse för vad Springsteen sjunger om på ”Born To Run” först då jag åkte till Asbury Park i New Jersey där hans karriär började. Närmare bestämt på en liten sylta som heter Stone Pony. De hade stängt, så där stod jag och glodde in genom glasdörren jämte några andra medelålders Brucepilgrimer.
Stan hade sett sina bättre dar. Hit till havet åkte arbetarklassen förr och hade sommarnöje. Spågummor, merry-go-rounds och Twister. Korvstånd och sockervadd. Nu stod de gamla nöjeshallarna och balsalarna som stora slitna skelett i solgasset. Det var inte bara byggnaderna och de gamla attraktionerna som ser ut att vara i behov av renovering. De flesta människor jag mötte såg trötta och desillusionerade ut. Flottiga diners och truckerkepsar. Här fanns ingredienserna till den längtan och det vemod, till drömmarna om ett bättre liv som genomsyrar ”Born To Run”. I överflöd.
Inledningen på första spåret, ”Thunder Road”, är ett skolboksexempel på hur man fångar in lyssnaren:
”There were ghosts in the eyes of all the boys you sent away
They haunt this dusty beach road in the skeleton frames of burned out Chevrolets
They scream your name at night in the street
your graduation gown lies in rags at their feet and in the lonely cool before dawn you hear their engines roaring on
but when you get to the porch they're gone on the wind
So Mary climb in it's a town full of losers
And I'm pullin' out of here to win”
Det är som på de flesta album några låtar som lägger fundamentet. På ”Born To Run” heter spåren ”Born To Run”, ”Thunder Road”, ”Jungleland” och ”Backstreets”. Aldrig har en ung mans längtan till ett bättre liv, till den stora världen, som man bara anar ligger och väntar på en därute, beskrivits bättre än på den här plattan. Här möts Bob Dylan, Phil Spector, Jack Kerouac och Roy Orbison, och i Springsteens händer blir summan av influenserna något helt eget och oändligt mycket större. Den stora kärleken heter Wendy i titelspåret:
”The girls comb their hair in the rearview mirrors
and the boys try to look so hard
The amusement park rises bold and stark
Kids are huddled on the beach in the mist
I wanna die with you Wendy out on the streets tonight in an everlasting kiss”
Det här är det bästa album jag äger och jag hatar det. För jag tror aldrig jag kommer kunna göra något lika bra.
Publicerad: 2004-05-29 00:00 / Uppdaterad: 2007-10-03 10:19
39 kommentarer
ja
#
Springsteen är ju alltid springsteen. Bra recension!
#
Ah, en soulboy! på min ära!
#
Kan bara hålla med. Det blir inte bättre. Sen kan ni skriva in sura kommentarer om gubbrock hur mycket ni än vill. Världens bästa skiva, tveklöst!
#
Ja, faktiskt…
#
Vilken skiva är Sandros favoritskiva?
#
Oj, Mauro.
#
Jag tycker Mauro Scoccos "En gang var jag kung" ar en cp-bra lat, men tyvarr ar resten utav skivan aptrakig. Och nej, herr Scocco kommer aldrig gora en skiva som denna, men han kan val i alla fall forsoka gora en "Nebraska", va? Det skulle vara trevligt. Som ost. Ost ar trevligt. Och om man gor en skiva som ost, da blir det trevligt. Ost!OST!OST!
#
Ost är framförallt gott om man skivar den och lägger den på smörgåsen.
#
vi hatar Scoccco….
#
Mauro har bra musiksmak tycks det, och hans sånginsatser på Lundells "Utanför murarna" och producentinsatserna på Eldkvarns "Kungarna från Broadway" är lysande.
Konstigt då att hans egna material blir så trist.
Å andra sidan kan jag inte spela eller sjunga för fem öre, trots att jag gärna vill det.
#
Scocco tror att han aldrig kommer göra ett lika bra album som detta. Det är ödmjukt tycker jag.
#
fin recension förutom de två sista raderna.
#
Jag känner för att sova nu.
#
otroligt bra recension av ett av världens bästa album. tänk om alla recensenter kunde vara som mauro!
#
Immitationer av Mauro i radioprogramet Salva i P3. Bättre upp!
#
Mauro; du får mig att vilja börja lyssna på Bruce springsteen, alltså är det en ypperlig recension. Har egentligen aldrig gillat "Bossens" grejer förutom e-street shuffle. Well, det blir bara till att plocka fram pappsens 70talsvinyl.
#
Vad fint. Mauro skänker tyngd till dsc. Trenden som det känns just nu är att dagensskiva.com verkligen håller på att bli en musiksajt alla bör känna till och ha en åsikt om. Och det är härligt, så idogt som människorna bakom denna sida måste arbeta. Tack.
#
nej, inget ont om dig mauro. du kommer aldrig ens komma i närheten av att göra en lika bra skiva. det kommer ingen…
att inte den här skivan fick 10/10 i den andra recensionen här på dsc är nog bland de största skandaler som någonsin nått mina ögon.
#
Hata gubb-Springsteen.
#
är det bara en slump att skivan heter born to RUN och artisten SPRINGsteen?
#
Mkt bra recension av en mkt bra artist (Mauro alltså, sen att Bruce är gud behöver jag knappast påpeka). Får passa på att pusha för hans näst senaste platta "Tillbaks till världen" som innehåller en handfull fantastiska spår, samt hans insats på Plura-samlingen, både som artist och producent.
#
Undrar om Mauro gillar fimne "Ben & Gunnar"?
#
hur fan kan amn gilla bruce springsteen?dra åt helvete
#
Tack Mauro för en bra recension.
#
låt gå för brucan, men scocco är väl renaste formen av bajs?
#
Underbar recension av en underbar platta, ett av de bästa jag äger också
#
jag har alltid funderat på om jag gillar Springsteen eller inte, soundet är schyst och jag diggar ju sveriges upplaga av bruce – lundell, men nu när sveriges egen musikgud, Mauro, hyllar Springsteen på detta vis ska jag nog checka in bruces djupare än vad jag tidigare gjort. fast han slår ju aldrig dig mauro!
#
F-r-ä-c-k-t med Mauro! Varför? Jag vet egentligen inte. En känsla jag har, änna.
Springsteen? Asbury Park schysst som fan, men svår att relatera till. Born to Run rätt schysst den också, men lite halvsvår att relatera till den också. Fast av helt andra orsaker.
#
Bor två våningar under Scocco. En gång lät jag bli att hålla upp porten för honom när han bar tunga matkassar från Vivo.Ångrade mig senare.
#
Så sant, så sant…
Born To Run ÄR världens bästa skiva. Det finns faktiskt ingen annan skiva som kan konkurrera med detta odödliga mästerverk.
En kommentar bara: Citatet ur Thunder Road är ju inte från inledningen av låten som han skriver utan snarare slutet.
#
sosse-gubbrock…
#
Kan inte annat än hålla med Mauro – detta är ett av de verkligt stora eposen i rockhistorien! Men jag vill framhålla en sak som inte riktigt framkommer – Det är framförallt tom. denna skiva Springsteen verkligen uttrycker ungdomlig naivitet, levnadsglädje och stora framtidsdrömmar. Innan han blev "gammal" och fick möta "vuxna" problem som skilsmässa etc. Vad jag menar är att denna platta utstålar verkligen härligt ungdomlig levnadsglädje!
#
Fantastisk CD. Men dersom noen vil oppleve Springsteen på sitt aller beste, bør dere kanskje først sjekke ut noen av de legendariske bootleggene fra 1978-80.
Prøv f.eks "Nassau Night", "Winterland Night" eller "Summertime Bruce".
Først DA skjønner du hvorfor Springsteen er en av de aller beste noensinne…
#
Är det inte "Ghosts in the isles of all the boys" osv?
#
Bra recension!
#
Bra recension? Njaee, men desto bättre skiva.
#
Från: Börje sprängsten
2004-06-01 15:06
Är det inte "Ghosts in the isles of all the boys" osv?
_______________________________
Nej.
#
Bra recension
Håller dock med tidigare kommentator att avslutningsmeningarna inte är så lyckade. Flertalet som kommenterar börjar nu i Scoccos anda att börja jämföra de två herrarna.
Låt oss diskutera Springsteens magnum epos här, så kan scocco diskuteras i samband med sina skivor.
Balladernas ballad, med saxlegenden som allra bäst, är Jungleland. Lyssna och njut, hör känslan och smärtan i Springsteends röst.
Magiskt, eller hur!
#
Kommentera eller pinga (trackback).