Några bra anledningar att införskaffa den här trippeln:

”Thunder road” – Springsteen kompad av endast piano och munspel. Men låten vibrerar av energi, trots avsaknaden av det driv jag vanligtvis förknippar med den.

”4th of July, Asbury Park (Sandy)” som levereras med en värme som känns.

”Backstreets” där Springsteen gör sitt bästa för att knyta upp stämbanden på micken i refrängen. Han sjunger med en kraft som når fram. Hela vägen.

”Rosalita (Come out tonight)” som efter åtta och en halv minut åker rakt upp på musikhimlen och exploderar som 1978 års största fjärde juli-raket.

”Hungry heart”, där publiken i Nassau Coliseum tar över första vers och refräng på ett imponerande sätt.

En innerlig ”Independence Day”. Alla vi som har eller haft problem med relationen till våra pappor lär kunna få en tår i ögat av denna rysare. Clarence Clemons levererar ett kalas-solo på saxen.

”Badlands”-introt. När Mighty Max sparkar igång låten startar fem minuter eufori. Eufori som kan få betong att rämna.

Det akustiska svepet med ”This land is your land”, ”Nebraska” och ”Johnny 99″ är lika hårt som gripande. Berättelserna går ut i arenaluften och slår mig rakt i ansiktet.

Den långa monologen om far-och-son-relationen som föregår en magisk ”The River” kan mycket väl vara det bästa ögonblicket på den här trippeln. Gripande och rörande, men inte ett dugg sås-sentimentalt.

En skön version av underskattade ”I'm on fire”. Och en ännu skönare version av ”No surrender” som får ta av sig den gräsliga arena-kostymen från studioversionen, och istället blomma ut i en lågmäld akustisk version.

”Born to run” finns säkert i många bättre versioner på diverse bootlegs. Men den här, inspelad på Giants Stadium 1985 går inte av för hackor den heller.

Trippeln avslutas med en bländande version av ”Jersey girl”, inspelad 1981. Nyanserad, lugnt svängig och fullkomligt glödande.

Om du dessutom väljer att bortse från tunga och ganska trista versioner av de flesta låtarna från ”Born in the U.S.A” så blir den här trippeln ett ännu bättre köp.

Visst, det finns säkert ett gäng bootlegs – mer eller mindre mytomspunna – som är bättre än den här trippeln. Låturvalet kunde säkert gjorts på annat sätt.

För mig är ”Live 1975-1985″ ett bra köp. Dock, med de flesta av live-formatets fel och brister. Det är mest intensivt i de låtar som spelats in på Roxy 1978. Arena-inspelningarna från 1985 låter lite för svulstiga ibland. Närvarokänslan går förlorad.

Men, den här trippeln är en bra sammanfattning av hur Springsteen lät under det som många kallar den mest kreativa perioden i karriären.

Vem vet, den kanske sporrar dig att leta upp de där riktigt magiska ögonblicken. Fångade på ful-skiva och endast kända av de mest initierade fansen.