I en tidsperiod då soulmusik ständigt dyker upp i mer eller mindre inavlade och degenererade versioner kan det vara skönt att skölja ur öronen med den äkta varan, nämligen Gil Scott-Herons album ”Pieces of a Man”. I och för sig är samtliga denne mans album balsam för själen, med då hans produktion spänner över allt […][...]

White Stripes är ett band som gör så mycket, så rätt. Band och band förresten. Duo vore i och för sig ett mer rättvisande ord än band. White Stripes är Meg White och Jack White (ett fullpoängsrockrätt redan vid efternamnen). Meg bankar på sina trummor och sjunger med lite i bakgrunden medan Jack vrider toner […][...]

Bara genom att titta på konvolutet till ”Sleepy Sound System vol. 1″ inser man hur viktig DJ Sleepy är i hiphop-Sverige. Det är en imponerande samling gäster som bidragit med material när Sleepy satt ihop sitt första mixalbum. För beatsen står bl a Saska, Colleone & Webb, Christian Falk och Thomas Rusiak och som MC's […][...]

Hur tycker du att The Jon Spencer Blues Explosions trummis egen skiva borde låta? Jag vet inte, men jag ville inte den skulle låta riktigt så här. Det ser ju så bra ut. Russell Simmins, släppt på Grand Royal, producerat av Jamey Staub (Everlast). Gästartister som Miho Hatori (Cibo Matto), Vivian Trimble (ex-Luscious Jackson) och […][...]

Det har tagit ett tag att ta sig in i Everlasts nya album ”Eat at Whitey's”. Måste erkänna att jag från början tyckte att det var en ganska tråkig och intetsägande skiva men den har efterhand vuxit till sig och jag tror att jag nu så smått börjat förstå vad det är det handlar om. […][...]

Att höra på AC/DC är i deras bästa stunder som en utrensning av vuxna bekymrade tankar. Att låta kroppen styra tanken som omväxling. För kroppen lyssnar på den här musiken. Jag kan bevisa detta genom något som hände mig häromdagen. Jag stod i kön i en skivbutik och ”Stiff Upper lip” var på ganska högt […][...]

Jag gjorde en ny bekantskap i början av nittiotalet under en sommar som jag i stort sett spenderade på basketplanen. I House of Pain gjorde Everlast och de andra vitingarna gungande hiphop som fick mig att hoppa upp och hoppa ner. Och flera somrar efter det när jag och mina vänner svettades och blödde på […][...]

Att hiphop skulle bli en naturlig del av svenskt musikliv fick vi föraningar om redan för ett antal år sedan när Latin Kings släppte sitt album ”Välkommen Till Förorten”. Sällan har ett svenskt debutalbum varit föremål för en sådan debatt och splittrat publiken så tydligt. Vissa tyckte att det var den viktigaste skivan sedan Ebba […][...]

De svarta, smekande stråkarna i den inledande ”Adam”, sveper med sig lyssnaren in i Meshell Ndegeocellos nya skiva ”Bitter”. Trots att den instrumentala ”Adam” saknar text så är den väldigt talande. Den refererar med sin titel både till att den utgör skivans början och de religiösa och sexuella grubblerier som präglar ”Bitter”. Meshell Ndegeocello har […][...]