Tycker du att The White Stripes är för många eller att de blivit för kommersiella med senaste skivan ”Elephant”? I så fall behöver du inte leta efter substitut längre. John Schooley and His One Man Band är här för att rädda din dag. John Schooley från Austin (Texas) har tidigare spelat i Revelators och han […][...]

I pressbladet står det att 69-Hard lämnat rockabillyinfluenserna bakom sig på ”Blues from Hell”. Så det känns lite märkligt att öppningsspåret ”She's So Fine” är en hejdundrande ståbasfest och en av skivans bästa låtar. Även om det finns fler låtar som bär mer eller mindre tydliga spår av rockabillyn (”Baby Don't You Know” och ”Do […][...]

Av någon anledning har jag aldrig kommit vidare i mitt Bill Withers-lyssnande efter samlingen ”Lean on me – The Best of” utgiven 1994 av Columbia/Sony i deras Legacy's Rhythm and Soul-serie. Det kan så klart bero på att det är lite halvknepigt att komma över album med Bill Withers, men mest av allt skyller jag […][...]

Just nu i dessa dagar är det ungefär ett år sedan toppmötet i Göteborg. Det känns som en evighet sedan. Mycket vatten tycks ha flutit under broarna sedan dess. Ingen tvekan om den saken. Frågan är om det blev bättre eller sämre. I år är det också 40 år sedan den då 21-årige Robert Zimmerman […][...]

Blood Money är musik till Woyzeck, en pjäs som regisserades av Robert Wilson och hade premiär i Köpenhamn år 2000. Det är den tredje Robert Wilson-pjäsen Tom och hans fru Kathleen Brennan gjort musiken till. Den första var Black Rider (med manus av William S. Burroughs) och den andra var Alice. Manuset skrevs 1837 av […][...]

Jag kan inte hjälpa att jag känner det som Plastic Fang är en mellanskiva. Och faktiskt JSBX sämsta på tio års aktiv karriär. Men det är mer bedömt efter en JSBX-mall än något annat. Antagligen kommer det talas om att yngre förmågor sprungit om dem i bluesig rock'n'roll, men det är inte riktigt så. The […][...]

Bra trio i rock från New York. Som gjort för en ny hajp. I april kommer skivan till Europa och samma månad spelar de som förband till The Jon Spencer Blues Explosion i London med en efterföljande egen klubbturné. En eller två månader kvar till en framsida på NME alltså. Om man skall tala om […][...]

Om jag någon gång skulle tvingas välja ut tre röster att stoppa ner i en trälåda och ta med mig till den öde ön, skulle valet faktiskt inte bli särskilt svårt. De första två rösterna tillhör Marvin Gaye och Tracey Thorn (Everything But The Girl). Den tredje skulle tillhöra Helen Folasade Adu, eller bara Sade. […][...]

Den 8e april kommer uppföljaren till the Jon Spencer Blues Explosions ”Acme” från 1998. Skivan, med titeln ”Plastic fang”, är producerad av Steve Jordan (har tidigare producerat bland annat Steely Dan) och mixad av Don Smith. Gästar gör Elliot Smith, Bernie Worrell (Parliament/Funkadelic) och Dr. John(!). I amerika släpps den på Matador och i Europa […][...]

Jag mötte döden i Arvika. En halvkulen regnig och solig dag under en festival. På eftermiddagen gick jag in i ett tält tillsammans med kanske ett tiotal andra frusna, bakfulla och trötta själar. Då går fem döda bröder från Schweiz upp på scenen och inleder en livgivande dödsmässa som någon timme senare intresserat ett par […][...]