Ibland bara hittar man saker. Ibland är de där sakerna musik. Ibland bara hittar man musik. Jag gillar att ramla på saker. Som jag gjorde med Owl City, eller Adam Young som mannen bakom det hela heter, och ep:n Of June som kom för två år sedan. Så snart som efter sommaren släpper han faktiskt […][...]

Snabbast ökande låtarna på Last.fm den senaste veckan kommer från samlingsplattan Dark Was The Night. Här en spellista med skivan. Lyssna på låtarna i Spotify. Listan över artister från 4AD: Andrew Bird Antony + Bryce Dessner Arcade Fire Beach House Beirut Blonde Redhead + Devastations Bon Iver Bon Iver & Aaron Dessner The Books featuring […][...]

Låtlistan på samlingen Dark Was the Night gör mig lätt illamående. Nog visste jag att mitt musiklyssnande var förutsägbart, men snälla, låt mig vara. Här finns Yo La Tengo, The New Pornographers, Bon Iver, Gillian Welch, Andrew Bird och Grizzly Bear. Trettioen låtar till största delen amerikansk storbolagsindie. Bekväm, hyfsat slätrakad svenneamericana och akademikerrock. Allt […][...]

Ben Gibbard. Bild: Johanna Wallin, rockfoto.nu Ben Gibbard och kompani intar Vintergatan med stor pondus och självklarhet och redan i inledande Bixby canyon bridge ter det sig självklart att bandet hör hemma på största scenen på Arvika. Så har det inte alltid varit, med stor hjälp av diverse teveserier har de gått från småklubbar till […][...]

Jag kan knappt lyssna på Death Cab For Cutie. Det är minerat område, jag vet att det kommer att påverka mig i en riktning som jag inte vill vandra i. Det är nära. Det är personligt. Det är plågsamt. Men det är ändå svårt att hålla sig ifrån. Ben Gibbards storhet och geni har diskuterats, […][...]

Rivers Cuomo ger ut sina hemmainspelningar och Nada Surf släpper ny skiva. Viss amerikansk pop fortsätter i tysthet leva efter sin storhetstid och ingen vet varför. För det verkar inte vara någon som lyssnar. Nada Surfs senaste album The Weight Is a Gift, som kom 2005, såg jag inte att det skrevs en rad om. […][...]

Den polerade ytan är nästan avskräckande blank. Forna Saddle Creek-bandet Rilo Kileys storbolagspop presenteras i svärta och tveksamma miljöer, men det är inte förrän man trängt under den hårda lacken de framträder. Under the Blacklight är mastig och artificiell till att börja med. Vidare är den ojämn och smått irriterande. Slutligen är den oerhört begåvad […][...]

Det är synd när all uppmärksamhet kring ett album handlar om en halvdan version av the Traveling Wilburys ”Handle With Care”. Det finns så mycket annat på ”Rabbit Fur Coat” som borde ge den uppmärksamhet. Samtidigt är ju en version av en känd låt som samlar gräddan av folk- och indieeliten i USA ett idiotsäkert […][...]

Jäklar vad jag har lyssnat. I hur många situtationer som helst. Glad, ledsen och förbannad. På tåg, i bil, till fots. Mitt i natten, i sängen. Jag har ansträngt mig till max. Men hör fortfarande inte det där som gör att människor runt om mig pratar om årets skiva när de hör den här skivan. […][...]

Nu ska ni få höra. När jag bodde i London och min tilltänkta i Johanneshov brukade vi skicka små paket mellan oss. Det kunde vara allt från tolvsidiga funderingar på linjerade A4 till nittiominuters kassetter med ännu fler funderingar. Eller rent svammel. Breven från mig var nog mer svammel än funderingar. Lite senare flyttade jag […][...]