dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Rilo Kiley: Under the Blacklight
Under the Blacklight (cd) Rilo Kiley
2007
Warner
6/10

Ge mig storbolagspop

Den polerade ytan är nästan avskräckande blank. Forna Saddle Creek-bandet Rilo Kileys storbolagspop presenteras i svärta och tveksamma miljöer, men det är inte förrän man trängt under den hårda lacken de framträder. Under the Blacklight är mastig och artificiell till att börja med. Vidare är den ojämn och smått irriterande. Slutligen är den oerhört begåvad och bra.

Jenny Lewis är en fantastisk sångerska och låtskrivare. Rabbit Fur Coat, som hon gjorde tillsammans med The Watson Twins är en av förra årets bästa skivor. På Under the Blacklight gör det sig än mer tydligt. Avancerade arrangemang tar snarare fram melodierna än dränker dem och när man väl vant sig vid att förflyttas till en tid då popen var betydligt plastigare känns albumet som ett skönt avbrott från storbolagsindien.

Breakin’ Up med discotassandet, koskällan och det bitterljuva skilsmässotemat har sparkat igång höstens skivskörd med besked. Det är när september kommer som det är värt att återvända till skivbutiken eller datorn. När sommartorkan med dassiga festivalspelningar äntligen försvunnit ur sikte. Jenny Lewis och Rilo Kiley kräver lite mer än ett halvt öra. Det är svårt att ta till sig Under the Blacklight till en början, förutom några av de mer direkta spåren. Jag har svårt att förhålla mig till det plottriga och perfekta, de väluppfostrade körerna och åttiotalsstönen i The Moneymaker.

Liksom Jenny Lewis drog uppmärksamheten till sitt soloalbum genom en version av The Traveling Wilburys megahit Handle With Care, med medverkan av Conor Oberst, M. Ward och Ben Gibbard, har mycket av snacket kring Under the Blacklight handlat om att Jackson Browne är listad som bidragande musiker i texthäftet. Visst han är med och spelar gitarr men det hade kunnat vara vem som helst. Jo, det kunde det.

Det är skönt att Rilo Kiley vågat sig på att göra ett album som Under the Blacklight. Det är inte bara för att jag tröttnat på mp3:or inspelade i burkar som jag tycker om albumet. Det är inte heller för att Jenny Lewis prytt vartannat musikmagasin de senaste månaderna i bara trosorna. Det är en kombination.

Maria Gustafsson

Publicerad: 2007-09-04 00:00 / Uppdaterad: 2007-09-04 07:52

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #4272

3 kommentarer

är detta sånt bajs så ingen ens orka kommentera?

Medlem 2007-09-04 21:36
 

Nejdå så tokigt är det inte alls…känns dock som om gruppen kunde ha gjort mer av materialet..

Medlem 2007-09-04 22:28
 

Kanske inte dålig, men det enda den ger mig är Execution-abstinens. Som så ofta var det bättre förr.

Fredrik Oregistrerad 2007-10-15 16:21
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig