Jag ska erkänna att jag var ganska orolig inför den här skivan. Föregångaren ”Notorious KIM” är en stor favorit och det Lil' Kim gett ut sedan dess har inte riktigt varit min kopp te. Dessutom ryktades det att Kim skulle bli barnvänlig och att snusket skulle få stryka på foten. Funderade lite över vad som […][...]

Det är intressant det här med skolor. När jag började lyssna på hiphop i slutet av åttiotalet kallades Native Tongues-kollektivet, med Jungle Brothers, De La Soul och A Tribe Called Quest i spetsen, ”den nya skolan” av många. Men redan dessförinnan hade det funnits en ”ny skola”. En skola som i princip tog sin början […][...]

Så kommer den i alla fall. Lite senare. Jag kände att jag var tvungen att skriva om Under Construction, trots att vi lämnat 2002 bakom oss. Det är ju ändå Missy. Förra året avslutades med att en drös r’n'b-artister följde upp smått fantastiska skivor. Ja Rule, Jaheim, Jay-Z och Nas för att nämna några. Det […][...]

Den mest kända av alla de bedrövliga hiphopfilmer som spelades in i mitten av 80-talet är ”Krush Groove”. Filmens handling är löst baserad på Russell Simmons liv. Men mest av allt var den ett ganska blekt försök att mjölka lite pengar av vad de flesta räknade med skulle vara en passerande fluga. Filmens förtjänst ligger […][...]

Andra vändan för Queens mesta hiphoptrio och det mesta från debuten är sig likt. Precis som förra gången var det en rockraprökare som visade vägen, den här gången i form av titelspåret. Den andra i en trilogi om man så vill, där den första var Rock Box och den tredje, förstås, Walk This Way. Även […][...]

I handboken över hur man inte blir en framgångsrik hiphopartist ligger två saker högt på listan: var vit och kom från Storbritannien. Kan du bocka för båda punkterna är det i princip kört och du kan packa väskorna innan du ens börjat. Antingen hade Rob Birch, Owen If och The Head inte läst handboken eller […][...]

Jag gillar inte ”rolig” musik. Artister som gör musik med en klackspark. Artister med ”roliga” texter. Sedan spelar det egentligen mindre roll om det är buskis eller överintellektuellt. Jag vill ha artister som brinner, som bänder upp bröstkorgen och blottar sitt inre. Blod, svett och tårar. Musik är inte roligt, det är blodigt allvar. Och […][...]

Jag tvekar om jag skall vara förbannad på att de håller så hårt på myten om the Gorillaz eller om jag skall gilla det till döds. Jag vet inte. Jag är väldigt nyfiken på vilka alla runt projektet är, men jag tycker samtidigt det är en fantastisk idé de byggt upp (eller: jag tycker det […][...]

För några år sen intervjuade jag en Franciskanermunk som hette Bengt. Han bodde med sina bröder i ett kloster mitt ute på den skånska slätten. Jag undrade om han någonsin haft närkontakt med Gud. Nej, men om jag bara för en tiondels sekund skulle få det, vore det värt alla år av böner och avhållsamhet, […][...]