The Alarm bildades först 1978 i Rhyl i Wales under namnet Seventeen och man var förband åt bl a Stray Cats. 1981 tog man namnet The Alarm och 1983 släppte man sin första platta, en självbetitlad Mini-LP. Året efter kom debutalbumet ”Declaration” som gick upp på topp 5 i England när det släpptes. De har […][...]

För mig är det få skivor som verkligen tar fäste i min hjärna. Jo, jag kanske kan njuta av en skiva och låta den snurra ett par varv i spelaren; men ett par veckor senare har alla minnen av att jag ens hört artisten försvunnit från mitt undermedvetna. Ofta är låtarna som fastnar låtar jag […][...]

Marvin Pentz Gay, Jr., eller Marvin Gaye som han är mer känd som, visade sin egenhet, frihet och storhet med skivan ”What's Going On” 1971, en av världshistoriens mest kända och bästa album alla kategorier. På den skivan fick Marvin ge ut de låtar han själv ville och skivan bröt av från hans tidigare i […][...]

Dead Man består av fyra meriterade män från Örebro. Kristoffer Sjödahl, el- och akustisk gitarr, slagverk och sång. Joakim Dimberg, bass, moog-synth, xylofon, piano och sång. Johan Rydholm, akustisk guitar, slagverk och sång. Marcus Allard, trummor, slagverk och sång. Jag tillhör dem som ofta uppskattar musik live mer än på platta, jag tycker att det […][...]

Ställ er på ett torg och slut ögonen. Vad är det ni hör? Samla dessa intryck i en kombination av olika synthljud som far omkring tills helheten blir till en stor skildring av de känsloyttringar som gör oss människor till människor. Eller som upphovsmannen skulle ha kallat det, en graffitimålning av röster. Då får ni […][...]

King Crimson är bandet som många moderna progressiva hårdrocksband gärna hänvisar sina influenser till, men som få känner till. I ärlighetens namn är det inte längesen som undertecknad skaffade sin första hela Crimson-platta, just "In Court of the Crimson King". Min reflektion över bandet och musiken är därför, snarare än den av ett inbitet fan, […][...]

Ibland kan det vara rätt underligt med musik. Till exempel så är två av de popskivor som jag tycker är bland de bästa som någonsin har spelats in, gjorda av för de flesta totalt okända artister. Den ena skivan är till och med inte släppt på något bolag. Den har inte ens en etikett, utan […][...]

Ett gäng med fjorton spralliga, unga italienska tjejer i sisådär åtta- till sextonårsåldern. Är det ett dagis vi pratar om? Är det pedofilpop som vissa vill hävda? Svar: Nej. Det är den bästa italodiscogruppen som någonsin funnits; Baby's Gang! Både om man ser till hur många fräna knäskålkrossarhits de hade och till estetik och omslag. […][...]

När jag fick veta att Shannon och Timothy skulle ha ett sidoprojekt tillsammans blev jag inte så nyfiken på hur det skulle låta. De hade redan gjort sig kända för att skriva massa låtar om deras brokiga förhållande. Men när jag väl kom till att skaffa ”A view from the floor” blev jag smått förvånad, […][...]

The White Stripes andra album, "De Stijl", är en oerhört imponerande skiva. Det bluesaktiga soundet från debutskivan finns kvar, i Son House-covern "Death Letter", "Why Can't You Be Nicer to Me?" och fullkomligt oemotståndliga "Little Bird". Men det blandas våghalsigt upp med en massa andra stilar; allt från tuggummipop till kabaret och country till hederlig […][...]