Ett gäng med fjorton spralliga, unga italienska tjejer i sisådär åtta- till sextonårsåldern. Är det ett dagis vi pratar om? Är det pedofilpop som vissa vill hävda? Svar: Nej. Det är den bästa italodiscogruppen som någonsin funnits; Baby's Gang! Både om man ser till hur många fräna knäskålkrossarhits de hade och till estetik och omslag.

”Challenger”-albumet släpptes samma år jag föddes, 1985, under italodiscons absoluta guldålder. Sedermera kom italohousen som bekant allt mer i slutet av 80-talet och när det var dags för mig att gå på mitt första disco 1994 hade Rednex och Pandora tagit över eurodiscofanan. Och jag älskade det, som alla andra kids. Dock forsatte förälskelsen ända till dags dato. Vilket ledde till att jag blev italofreak tack vare några ungkommunister från Boden och en magister på Konstfack, men nog om det här.

Första gången jag hörde Baby's Gang var samma känsla som när jag träffades av Skitsystems smash-hit ”Maktens Murar Rasar” 1995. För vilka hits albumet innehåller! Vi inleder med en låt som skulle kunna välta regeringar (för att parafrasera Andres Lokko om Primal Screams ”XTRMNTR”); titelspåret ”Challenger”. Den tunga oktavbasen, den maffiga stämningen. Titeln stämmer bara så bra. Baby's Gang är rebellerna, revoltörerna, revolutionärerna, den nya generationen som skakar om Europas dansgolv. Se bara på den UNDERBARA musikvideon. Flickorna, med det lilla blonda yrvädret Denise i spetsen, flyr den tråkiga lärarens lektion och springer ut uniformerade i rosa träningsoveraller och utflippade solbrillor för att dansa koreograferad dans någonstans på en skolgård i en förort till Milano (?).

Jag får svåra rysningar av den videon!

Efterföljande ”Jamin”, även den i moll, har också en stark känsla av överväldigande kraft, hur överdrivet det än må låta. Låtens budskap är inte så raffinerat i sig. Den behandlar bara ”mjuzik åll naijt longh”. Men magin som skapas med ett gäng flickor som tar i för full hals på italiensk brytning till ett beat med dubbel oktavbas och ödesmättade synthar KAN bara vara oslagbar! Du måste helt enkelt höra det för att förstå det.

Albumet innehåller bara sju låtar, men hör och häpna; tre riktiga halshuggarhits återstår!

Först: ”Happy Song”, såklart, Baby's mest kända låt, (som Boney M gjorde en cover av) dessutom i en finfin nymixad version som faller mig mer i smaken än originalet från 1983.

Spår 5: ”My Little Japanese Boy”. Många italolåtar handlade om Japan. Denna får anses vara den absolut bästa! När jag hörde den första gången var jag på ett militärparty i Skövde och satan alltså, den tog kontroll över min kropp!

Om jag får lov att vara patriotisk vill jag vara det med avslutande ”America”. Detta är en så kallad ”Swedish remix” som gjordes på otaliga italohits av Sveriges riktiga kung Fredrik Ramel på det svenska bolaget Beat Box. En låt som definitivt dominerar originalet.

De två återstående balladerna på albumet skulle kunna beskyllas för att vara utfyllnads- eller B-sidesmaterial. Dock tycker jag personligen ”Happy Birthday (To My Mammy)” är en låt alla borde spela för sin mamma på hennes födelsedag eller kanske mors dag!

”Step By Step” är inte fel den heller utan får stå som ett lysande positivt alternativ till gravt uttjatade ”We Are the World” eller någon annan trött Band Aid-dänga.

Samlandet av deras skivor är en förbluffande resa. Detta originalalbum på vinyl har jag blivit erbjuden att köpa för 800 kronor av någon knäpp amerikan. Men nu ligger den på eBay och denna gången SKA jag vinna den. Annars vet jag inte vad jag tar mig till. Det sjukaste jag sett är dock en svindyr cd-singel från 1995 vid namn ”Din Don” med bäbisgänget. Pris: 143 dollar, drygt 1000 svenska kronor. Tydligen är det dock en ny generation barn med på detta släpp vilket ju förtar lite av euforin. Den där singeln visar på italosamlandets frustrerande komplexitet. Samtidigt som du ibland hittar kanonskivor för en femma på Incas Frimärksshop eller Kvibergs Loppmarknad går samma för tusentals kronor på eBay!

Övriga släpp med Baby's Gang att kolla upp är tolvan ”Disco Maniac” som min italoklubb tagit sitt namn efter och övriga släpp med Denise eller den passande pseudonymen Pizza Girl.

Min absoluta dröm är att ordna en reunionkonsert med tjejerna. Dock torde de vara i trettioårsåldern idag och det kanske känns en aning fånigt för dem att ställa sig på en scen igen och ”spela barn”.