Ställ er på ett torg och slut ögonen. Vad är det ni hör? Samla dessa intryck i en kombination av olika synthljud som far omkring tills helheten blir till en stor skildring av de känsloyttringar som gör oss människor till människor. Eller som upphovsmannen skulle ha kallat det, en graffitimålning av röster. Då får ni ”Grains of voices”.

Åke Parmerud är utbildad fotograf samt kompositör. Han har sysslat med all möjlig musik men vad han är mest känd för är hans elektroakustiska kompositioner. Från att ha börjat intressera sig för enklare synthesizerutrustning har han fram till idag utvecklats till den mest prisbelönte elektronmusikkompositören i historien. Ni kanske undrar vad musiker som han har att göra på dagensskiva.com. Just den anledningen är en av orsakerna till att jag valde den här skivan. Viss musik kommer allt för ofta i skymundan. Då och då behöver den lyftas upp, även på sidor för populärmusik. Gränserna behöver suddas ut.

Själva skivan ”Grains of voices” kan snarare ses som ett enda stort verk, spår ett, med samma namn. På skivan finns även efterföljande spår som mer är tänkt som exempel på hur grundkällorna till spår nummer ett låter, alltså rent råmaterial. Därför fokuserar jag enbart på spår ett.

Parmerud fick en idé om att sätta ihop en komposition som avspeglar mänskliga röster från hela vår planet. Efter att ha rest runt i olika delar av världen kom han hem med över 20 timmar av inspelat material. Detta råmaterial resulterade i 31 minuter och 11 sekunder av någonting som vissa skulle kalla ljudkollage, vissa musik, andra ljudkonst. Vissa skulle säkert kalla det en drös med meningslöst dravel men jag lämnar den diskussionen utanför det här.

Det här stycket är ingenting som lämpar sig för passiv lyssning. För att kunna njuta av detta, eller för att ens kunna förstå det, måste man lyssna aktivt. Låt kompositionen ta tag i dig för att flyga iväg till platser dit man sällan anländer.

”Grains of voices” börjar med citat ifrån första moseboken, där ord för att beskriva ljud ersätter traditionella metaforer. Efter slutmeningen,”let there be sound!”, börjar resan. Det första som slår lyssnaren är en kakofoni av röster från olika håll. Ena stunden befinner man sig på en marknad, i nästa stund verkar man stå mitt i hätsk storstadstrafik med bilar överallt. En allmänt desorienterad ljudmiljö med stark intensitet omsluter lyssnaren.

Det är en omöjlighet att hinna beskriva vad som händer i varje ögonblick, jag låter er själva få lyssna hur resten av resan tar vid. Jag kan i alla fall nämna att ni kommer att få uppleva barnsånger från olika delar av världen. Poesi från Allen Ginsberg blandas med demonstranter i New Delhi. Munksång, aboriginer, opera blandas med klipp från vår massmediala värld i väst. Vi avslutar resan med domedagen och en uppmaning till tystnad. Allt detta vackert och smidigt komponerat i en otrolig mix med syntetiska ljudmattor och effekter.

Åke Parmerud själv skriver i skivans konvolut att han inte försöker ta på sig rollen i egenskap av en traditionell kompositör. Som jag ser det försöker han snarare sätta människans röstegenskaper i ett annorlunda musikaliskt perspektiv. Det lyckas han med på ett alldeles enastående sätt. Det händer saker hela tiden och man är ständigt nyfiken på vad som kommer härnäst. Det är en underbar mixning på hela produktionen. Att få alltihop att flyta musikaliskt vid en sådant här projekt kan inte vara en helt lätt uppgift. Lyssna på det som om ni ser en film. Skillnaden skulle då vara att det visuella utspelar sig i ert inre.

Det jag möjligtvis irriterar mig på i ”Grains of voices” är hur bibelcitatet i början inte har samma sting i ljudkaraktären som resten. Det låter som om Parmerud spelade in detta i förbifarten, dessutom med ett ganska så svengelskt uttal. När man introducerar lyssnaren för något så här egensinnigt är det viktigt att greppa tag om lyssnaren från första ljudfragment. Detta struntar man visserligen i när orgien av röster väl tar fart.

”Grains of voices” är inget som endast få förunnade pretentiösa musikvetare kan ta till sig. Det här kan vem som helst uppskatta, det handlar bara om att ge det den tid det kräver. Skulle ni mot förmodan sätta på ”Grains of voices” hemma när ni sysslar med något annat finns det en stor risk att man inte hittar någon som helst struktur i kompositionen.

För alla audiofiler som ännu inte upptäckt Åke Parmerud, för alla som sitter hemma och pillar med egen musik och gillar att sampla, för alla som vill lyssna på musik med andra öron än vad man oftast är van vid. Lyssna, hör, upptäck, tolka.